Det är fest hos mig ikväll och hela världen är min!
Det är märkligt hur Hamid försvinner dag för dag. Hur han bleknar. Hur han försvinner ur mina tankar. Hur han glöms bort då och då. Hur han försvinner ur mitt minne. Så drömmer jag om honom en natt. Och då kretsar mitt liv kring honom den dagen.
Jag drömde om honom i natt. Hittills har han alltid varit gamla Hamid i mina drömmar, den Hamid jag blev förälskad i. Inatt var han den Hamid han är idag, den Hamid jag inte vill slösa en sekund av mitt liv på. Han är inte längre den Hamid jag ville åldras med. Och det gör mig inte ledsen längre. Mitt liv kretsar inte kring honom längre. Jag tror jag har slutat bry mig.
Ibland kommer man till en punkt då man inte vill att allt ska bli bra igen, då man hellre vill att allt tar slut. Jag har nått den punkten.
Jag väljer att festa istället. Jag tänkte skriva jag dränker mina sorger i festandet men sen insåg jag att jag inte har några sorger längre.
Jag festar bara. Och jag älskar det.
You go girl!! <3
