in my head

Och så är det ju, att alla vill vi hitta den rätta. Men tror du att det finns en för oss? Endast en person ute i den här stora världen som ska vara vår själsfrände? Om så är fallet, hur ska vi då hitta den här människan? Hur stor är chansen att vi möts, jag och han? Vilka är oddsen för att vi ska lära känna varandra och bli kära? Hur vet man? Hur vet man att han är den rätta?

Jo, visst har vi alla existentiella frågor. Vissa undrar vad som händer efter döden, andra undrar vad vi är gjorda av. Jag undrar mest om mitt liv på jorden - av min beskärda del. Ett litet ögonblick för historien. Men så mycket för mig. Vad ska hända? Hur ska jag göra? Vad ska jag ägna mitt liv åt, vad klarar jag? Vad ska bli mitt yrke? Många frågor, men inga svar.

Jag spenderar mycket tänkande åt vad jag ska göra - och framför allt hur jag ska göra - för att njuta av varje underbar sekund av detta fantastiska liv. För visst är det så, att livet är fint?

Sen tänker jag, att det är en självklarhet. En självklarhet att jag klarar allt. Obama trodde nog inte att han skulle bli president när han var liten, Prins Daniel trodde väl antagligen inte att han skulle gifta sig med Sveriges kronprinsessa. Jag kommer nog titta tillbaka på mitt liv om några år och tänka - den kvällen trodde jag inte att mitt liv skulle se ut såhär. Jag trodde inte jag skulle uppleva så mycket som har gjort.

Jag tror inte heller, att det bara finns en för oss. Jag tror det handlar om kemi. Och likheter men också om skillnader. Jag tror det handlar om tid och plats. Om tillfälligheter, och om öde.

Och jag älskar ovissheten i allt. I att man inte vet vad som kommer att hända. Med livet, med framtiden, med karriären. Och mellan mig och honom. Det är så spännande.

Och när du har det jobbigt, tänk då - It might be stormy now, but it wont rain forever.