in my head

Men så tänker jag, att det är ju faktiskt inte det mitt liv går ut på. Det jag sällan skriver om, det är tentaångest. Familjen. Träning. Mitt sociala liv. Min utbildning. Den karriär som jag ska starta om mindre än två veckor. 

Jag har haft en hel del tid till att tänka nu. Idag funderade jag på mitt liv. Jag hade ett samtal med min bror, vi pratade om att jag faktiskt är klar med utbildningen nu. Jag sa att det har varit en lång utbildning. Stundvis jävligt tuff. Så kämpigt det har varit ibland, men ändå så roligt. Så många tårar men ännu fler skratt. Men du är snabb fick jag till svar. Du är precis 24 år fyllda och du har kommit längre än en del drömmer om. Jo, det stämmer ju faktiskt. 

Jag skrev min första tenta i mars. För fem år sedan. Tänk vad mycket jag har hunnit med under dessa år. Jag har varit på andra sidan jorden. Jag har blivit galet kär och sedan blivit lämnad av kärleken i mitt liv. Jag har köpt bil och lägenhet. Jag har rest till så många länder att jag har tappat räkningen. Jag har blivit faster och moster. Sen faster en gång till. Och moster ytterligare en gång till. Jag har jobbat inom hemtjänsten. Och på ett äldreboende. På Harrys. Som au-pair. Ja just det, jag har bott i England. Jag har jobbat nätter. Jag har jobbat kontorstider en hel sommar. Jag har blivit förälskad i Dubai. Och ännu mer i London. Min syster har gift sig. Jag har mött en hel del skitstövlar, och jag har själv krossat en del hjärtan. Jag har fått nya vänner, vänner för livet. Men jag har även förlorat vänner jag trodde jag skulle ha för livet. Jag har skapat nya relationer och avslutat gamla. Jag har varit på många, många dejter. Jag har träffat allt från skitstövlar till drömprinsar. Jag har hunnit med en hel del. Och under dessa fem år har jag gått från den där lilla tjejen som precis tagit studenten och inte sett något av världen, till en relativt världsvan kvinna med en sjuksköterskeutbildning. 

Jag såg ett klipp igår. Föreläsaren upprepade frågan: vad deifinierar Dig?

Mina mål. Mina mål i livet. Det är definitionen av mig och den jag är. 

Nu står jag här. Jävligt redo för framtiden. För mitt vuxna liv. För att faktiskt träffa någon som är på samma nivå som mig. Som vill få ut samma saker av livet som jag vill. Som respekterar mig för den jag är. Som älskar min familj och avgudar mina syskonbarn som jag gör. Som vill uppleva livet med mig. Som inte är rädd. Som får mig att känna mig trygg. Som älskar mig. Jag längtar. Men till den dagen han dyker upp tänker jag fortsätta njuta av livet. 

Idag sa jag till en kompis att ibland träffar vi rätt personer vid fel tidpunkt i livet. Eller fel personer vi rätt tidpunkt. Det fungerar dåligt i alla fall förutom det. Alla dessa sammanträffanden och relationer tar slut. Så man en dag träffar den rätta, vid rätt tidpunkt. Allt faller på plats. 

Nu är jag klar med min utbildning. Jag har fruktat denna tid. Jag har alltid trott att denna tid är kopplad till ångest. Jag har fruktat att i samband med examen få en livskris. Jag tror att det var meningen att jag skulle ta två sabbatsår. För nu är jag mer redo än någonsin. Jag upplever inte detta som en livskris. Detta är livet. 

Nu väntar jag på att världen ska utmana mig. Så jag kan visa vad jag går för. Jag vill visa mig själv och för världen vad jag går för. 

Nu ska jag leva på riktigt. Nu ska jag leva livet.