I could lie. But I'm dreaming about all the things that we could be.
Tänk att en doft kan påverka så mycket. Påverka minnet, tankarna, påverka hjärtat. Tänk att en doft kan påminna om en hel period i livet. Den vackraste perioden någonsin. Tänk att den doften kan påminna mig om denna fina period och få mig att må dåligt. Tänk att denna doft kan göra mig ledsen. Tänk vad en doft kan göra. Tänk att en doft kan påverka så mycket.
My illusion, my mistake.
Livet rullar på. Jag vaknar kl 6 på lördagsmorgnar och somnar 19.00 i soffan på vardagar. Somnar i soffan i tron om att jag ska vakna 20 minuter senare, inser 21.00 att jag har sovit i två timmar. Jobbet sätter sina spår.
Lär mig att laga olika maträtter. Lär mig att vara ganska vuxen. Det har jag ju blivit, under hösten.
Men så bokade vi vår biljett till NYC och jag kände för att vara sådär galet full och dansa hela natten. Fly från det vuxna livet. Det gjorde vi. Och jag vill gärna göra det igen.
Jag träffade en del intressanta personer, bland annat mitt andra jag. Nu tittar jag på SATC och drömmer mig bort. Jag känner igen mig alldeles för mycket och inser att jag kommer älska New york. Man kan väl inte annat än att älska denna stad?
Jag pratade med honom. Han med gröna ögon. Och jag undrar hur vi blev det vi är idag. Jag kan inte bestämma om jag gillar oss eller inte. Om jag kan kalla oss för oss. Om han är en främling eller inte. Jag vet hans djupaste hemlighet. Jag är den enda i världen som vet. Är jag då tillräckligt nära, eller är vi främlingar? Hur kunde en full blick på en kryssning i mars för 5 år sen leda till detta? Hur kunde den blicken leda till de starkaste känslor jag har upplevt, de vackraste ögon jag har sett, till att han är huvudämnet i min blogg? Hur kunde den blicken leda till att vi båda sitter i en tom lägenhet på varsin sida av jorden och berättar djupa hemligheter till varandra? Hur kunde de ögonen, den blicken leda till detta?
Det kan låta konstigt. Det kan låta dumt. Jag vet att han är som han är. Men jag vet också att jag aldrig har känt så starkt att någon är en del av min själ. Men jag nöjer mig så. Jag vill egentligen inget annat. Mer än att han då och då ska minnas mig. Minnas det lilla men ändå det stora vi har upplevt.
Ja han med gröna ögon kommer för alltid finnas i mitt liv. I mina tankar. Jag kommer alltid undra hur han mår, vad han gör och vem han är med. Alltid.
