in my head

Inte jag hade hade nässpray. Jag hade glömt nässpray.

Och inte tre minuter, nu är det bara en minut kvar...

Om exakt tre minuter är det bara 4 dagar kvar till London. Mitt kära London, staden med hög puls. Staden där jag har mitt livs finaste minnen. Staden där min kärlek finns.

Ja, inatt har jag planer på att andas. Det gjorde jag inte igår. Jag hade hade nässpray. Shit happens.

Godnatt!

Har läst gamla inlägg. Okey jag har läst hela bloggen. Och insett att en blogg är ovärderlig. Livets gång märks så tydligt när man får ner det i ord.

Nästa vecka åker vi till London. Jag kan inte fatta det. Och jag är så himla nervös! Jag ska nog växla pengar imorgon och packa. Åh.

Jag lyssnar på lugn musik nu, tänker på livet och ler. Livet är bra. Men så kommer en festlåt och jag undrar varför det var så längesen vi festade? Jag saknar xoy<3

Nu laddar jag mina batterier, försöker låte bli att tänka och helt enkelt låta det som sker ske. Ni förstår inte, ni som inte vet. Men ni som vet, ni vet. Jag ska inte tänka.

Alla hjärtans dag. Visst, det är som många säger, en dag för affärerna. De får chansen att sälja massa onödiga saker (läs nallar). Men för mig är det en vacker dag. En dag fylld med kärlek. En dag man får chansen att visa sin kärlek extra mycket. Vart ligger felet i det?

För mig är det heligt. Jag känner att jag borde vara bitter. Spyr på alla statusuppdateringar på facebook om hur alla älskar varandra och inte kan leva utan varandra. Visst, köpte vi ite mat på subway, vi köpte inte dillchips och cola, vi hyrde inte samma film och vi pratade inte i telefon i timmar. Vi kollade inte på samma film, från två helt skilda platser på denna jord. För att känna att vi ändå var med varandra, precis som vi brukade. Vi pussades inte i telefonen och jag fick ingen kärlekförklaring. Vi gjorde inte som vi brukar. Jag och han alltså. Men det har ändå varit bra.

En dag med mina tjejer, jag fick blommor och choklad och jag kollade film med två favoriter, Jessica och Heidi. Så det blev bra ändå. Jag är singel och gillar fortfarande alla hjärtans dag. För mig är det heligt.

Och om du som kille läser detta - vilket jag tvivlar på att jag har, manliga läsare alltså - tänk en extra gång på min rubrik.

Och en sak till - be the kind of guy you would like your daughter to be with.

Åh vad jag är glad. Vad jag är lycklig. Jag är sjuk, men jag är ändå lyckligare än jag har varit på länge. Min tant hade rätt, gammal kärlek rostar aldrig.

En annan tant sa idag: olika äro människans lotter. Det fick mig att tänka till. Flera gånger. Hela dagen. Ja, för visst är det så. Våra liv är väl förutbestämda egentligen, ödet är ju alltid ödet. Det går inte att ändra på det, visst kan man välja en annan väg, men jag tror att till slut, ja till slut hamnar man där det är förutbestämt.

Sen vill jag klaga lite. Jag är dödssjuk. jag mår illa. Jag vill spy. Min mage innehåller mindre fast föda (ifall ni undrar liksom). Ja, jag mår inte fullt så bra. Och nej det är ingen killförkylning. Jag är faktiskt sjuk på riktigt. Idag sa jag att jag aldrig varit magsjuk. Jag tor jag får äta upp det, för jag är rädd för att det är magsjuka.

Så nu har jag klagat färdigt. Nu ska jag fortsätta vara lycklig. Puss!

Lycka.

Livet. Vad vackert det kan vara. Och så spännande. Pratade med min favorittant idag. Hon sa: gammal kärlek rostar aldrig. Att ge en person en andra chans kan vara det bästa man har gjort i livet. En annan sa kärlek? Det är inte viktigast. Ett långt lyckligt äktenskap består av gemensamma intressen. Det är viktigast. En tredje sa ett lyckligt liv är ett liv man delar med någon. Du blir ensam så småningom ändå. Man dör ifrån varandra.

Visst bör man ta vara på de dagar man har tillsammans? Ju mer jag är ifrån honom, desto mer inser jag hur felfri han var. Hur perfekta vi var tillsammans. Hur perfekt han var för mig. Hur stark vår kärlek var. Men tydligen var den inte så stark som jag trodde.

Jag undrar om jag inte är förbi mitt-röda-hår-stadie? Ska jag bli ljusbrun?

Jag var så lycklig när jag fick vara med dig. Du var den enda som kunde få mitt hjärta att le.