Even when you say later it's too soon.
Ljudet av rullande resväskor tidigt på morgonen innan världen har vaknat till är det bästa jag vet.
I'm addicted to me
Kollar igenom min blogg och inser att jag har alldeles, alldeles för många bilder på mig #celifiés
Idag har varit en jobbig dag på jobbet. Så nu gör jag som mina patienter, lägger mig innan kvällen egentligen har börjat.
I'm addicted to you
Om 45 dagar åker vi, jag och Saska. Jag längtar så jag dör. Bara halva mars och hela april kvar. Snart.
Even when you say later, it's too soon
I wish all those lazy days were everyday
Drömmar om det som ännu inte inträffat.
Jag stalkar alldeles för mycket på människor som inte längre är, eller bör vara, en del av mitt liv.
Jag leker hemmafru, städar, lagar mat, tvättar och tar hand om mig själv. Men exakt samtidigt försöker jag göra karriär. Jag visar framfötterna och krigar om en fast tjänst. Jag lär mig om sjukdomar och handskas med mina rädslor. Jag göra allt jag måste. Jag vill inte missa en sekund av mina prinsars uppväxt. Jag försöker hålla igång mitt sociala närverk. Jag försöker strunta i mitt brustna hjärta som efter tre år inte ens har läkt lite. Jag drömmer till new york.
Jag stalkar och inser att han har blivit en viktig person. Jag stalkar och ångrar det samtidigt.
Jag har ett hektiskt liv. Det har fått mig att inse vikten av att stanna upp. Stanna upp och njuta av nuet. Jag har ett hektiskt liv och jag trivs rätt bra med det.
"Ja han har ju verkligen kämpat för det" sa hon. Jag var en del av hans hektiska liv, tänkte jag. Jag borde vara en del av det fina livet. En del av resultatet tänker jag. Men det är jag inte. Ödet ville något annat. 
