The tourist doesn't know where he's been, the traveller don't know where he's going.
Jag har valt att inte blogga under vår resa av olika anledningar. Dels för att jag fört dagbok och har lagt en del av min tid på det, dels för att jag har uppdaterat på diverse sociala medier och känner inte för att lägga ännu mer tid på detta. Och framförallt för att bloggen inte fungerar så väl med det sega wifi vi har på alla vandrarhem.
Resan närmar sig mot sitt slut och jag har blandade känslor. Jag har haft två fantastiska månader med två underbara vänner. Men jag längtar hem, mer än förra gången. Jag längtar till min familj, mina vänner, mitt jobb, mina kollegor, min lägenhet. Jag längtar hem och känner att jag nu på riktigt och fullt ut är redo för ett vuxet liv. På en annan nivå. Men åh vilken fantastisk resa det har varit. Jag brukar alltid skriva: why do all good things come to an end? när jag avslutar mina resor. Men jag inser nu att man ofta åker långt för att finna något som är där hemma. Men man inser inte detta om man inte gör den resan. För att sammanfatta det hela tänker jag dela med mig av min facebook status:
I've learned that travelling isn't about where you go, rather about what you see, who you meet and who you share your memories with. I've seen some amazing places in New Zealand and Australia, places with such beauty I thought only existed in our imaginations. I've met people with wonderful personalities and big hearts, people I definitely will remember forever. I've shared this amazing experience with two of my best friends, and this trip has brought you, if possible, even closer to my heart. Thank you everyone for making this trip for what it is, magic and amazing. I'm sure you all know who you are!
And now I'm really looking forward to seeing my lovely family, eating mom's food, seeing my friends and get back to work:) and dear bed, I've missed you crazy much❤️
