Bildbomb
Jag och min älskling på mitt andra favoritställe i London, Picadilly!
Hamid/Sandra haha
Hahaha så bäst!
<3
Westminster Abbey:)
Åh min älskling<3
Drottningen var hemma:)
Buckingham palace
Jag var också där!:D
Världens. Godaste. Våfflor.
Big Ben
<3
Min Gormit på besök:) 
London eye
Harrods:)
Mitt hjärta<3<3<3
Hamid tog mig till en kiosk med bara persiska grejer, jag var i himlen:)
Nu åker vi!
Jag har jobbat tre nätter i rad vilket innebär att mitt liv har pausats. Så nu börjar jag leva igen, i några dagar i alla fall. Insåg lite för sent att jag inte hinner träffa Leon på två dagar nu när jag är iväg, vilket innebär väldigt olyckliga stunder för mig, jag saknar honom redan och två dagar på det, hur ska detta gå?
Imorgon bär det av till varmare breddgrader (vet inte riktigt vad detta innebär, antar att det betyder varmare ställen? Låter bra i alla fall). Vet iofs att det inte har något med det stället jag ska till att göra med, men ändå. Ja, nu räcker det, jag ska till Stockholm. Jag ska träffa min Farzane som jag inte har träffat på ett halvår, och jag ska umgås med min syster innan hon blir morsa haha. Åker alltså upp med Shari och Micke, världens bästa svåger:)
Jag minns så väl när jag och Farzane träffades varje dag, älskade att umgås men gick varandra på nerverna ibland. Var sura en stund, blev sams och firade det med att äta. Som allt annat, vi åt jämt. Det gör vi fortfarande, nu har hon lockat mig till Stockholm med chips och cola som redan har inhandlats. Plus att vi ska äta Max. Mmmm. Minns alla gånger vi gick till Commerce för att köpa ostmackor med cola och cafeterians stora barkisar för 7 kronor. Jag minns att vi alltid pratade med våra lärare för att vi inte var redo för att göra provet, vi gjorde det ändå och fick nästan alltid bra resultat. För att inte ha pluggat vill säga. Jag minns alla gånger vi skolkade (ja det hände även oss) för att shoppa eller äta haha. Jag kommer ihåg när vi gömde oss på bussen och när Farzane trodde att det brann på bussen ch tvingade alla att springa ut. Hur panikslagen blev inte den busscahuffören? Jag kommer ihåg första gången jag var hos Farzane, första gången vi pratade i telefon och jag hörde hennes katt (läs gnisslande dörr). Farzane minns du när du sökte till din utbildning? Hur nervösa vi alla var? Jag minns alla gånger vi har tröstat varandra, alla gånger vi har gråtit och definitivt alla gånger vi har skrattat. Åh det var tider det.
Nu ska jag vidare, puss!
Yours are the sweetest eyes I've ever seen.
Jag gillar inte att vi ska varnas för det ena och det andra. Låt det hända om det nu ska hända. Varför ska de sista åren i mitt liv vara olyckliga och fyllda av rädsla? Ja, jag är rädd för döden och det kommer jag alltid att vara. Jag vill aldrig dö.
Hela förra hösten hade jag problem med mina visdomständer, fick dra ut två, käken gick ur led och jag led något så fruktansvärt. Nu har jag ont igen, min tand växer ut vilket gör att jag har väldigt, väldigt, väldigt ont (med betoning på väldigt) i hela kinden och huvudet. Och givetvis tänderna. Lyckat Maral, är det inte det ena så är det det andra.
Idag har vi haft date med polisen, jag blev kär i den ena polismannen. Det blev även alla andra kvinnor i min familj. Vi har ätit frukost på en persisk restaurang/cafeteria, vi har varit i Kviberg och Orienthus som det så fint heter. Sheila åt upp en korg med smakprover, jag hjälpte henne med det. Det blev grillning på kvällen hos världens finaste syster och nu ska jag sova.
Jag saknar min man. Men det var väl inget nytt?
Puss!
Ps. Bildbomb inom en snar framtid!
Det är svårt att inte förälska sig i dessa ögon<3
Don't underestimate the things that I will do.
Sitter här och funderar på vad jag ska blogga om. För den lilla skaran som faktiskt läser min blogg. Har ju inte gått ut med bloggadressen till alldeles för många, så vill jag vara personlig kan jag ju vara det. Men det är internet, och på world wide web är inget säkert. Vem som helst kan hitta det här, min framtida chef, Irans president, mina framtida svärföräldrar, ja vem som helst egetnligen.
Ska jag då skriva om det som ligger djupt i mitt hjärta, Hamid? Eller ska jag skriva om den kommande sommaren som ska bli underbar om det blir som jag har planerat? Ska jag skriva om mina tankar som förföljer mig varje dag, tankar om vad jag ska göra med mitt liv, tankar om hur jag ska göra det bästa av de dagar jag har på denna jord? För vem vet hur många det är egentligen? Förhoppningsvis är det fler än jag kan tänka mig, fler dagar än jag kan räkna. Ska jag skriva om sorgen jag känner för att Shervs har slutat blogga? Ska jag skriva skämt efter skämt så att ni kan skratta?
Jag kan skriva om mina äventyr med Saska, eller alla gånger jag, Sheila och Shervs har ätit. Jag kan skriva om alla andra vänner eller så kan jag skriva om mina resor.
Just idag väljer jag att inte skriva om någonting, jag skriver det här och avslutar sedan. Imorgon ska jag till Göteborg med hela familjen, vi ska äta frukost tillsammans:) Leon, mitt hjärta, har varit med mig idag. Eller jag har varit med honom. Vi lekte massa och jag körde bil när han var med för första gången. Alltså det var inte första gången jag körde, det var första gången han var med. Min bebis, han blir stor så fort! Nu blev det lite i alla fall ju. Aja, godnatt<3
Att blogga är som att tala med sig själv. I alla fall om man inte är känd.
Yes, jag ska börja högskolan till hösten. Nu är det helt bestämt. Jag sa ju att jag klarar allt. Det jag vill i varje fall.
Så idag valde jag min praktikplats, vilket innebär att jag kommer hamna på en psykisk avdelning. Sen vilken det blir vet jag inte än.
Jag och Saska har återupplevt Australienresan lite smått, kollat på bilder, pratat minnen. Sånt vi vill minnas och sånt vi hellre glömmer. Det som hände i Oz, stannar i Oz. Så brukar det ju heta.
Kollade på lite resor, det är okey att drömma ibland. I augusti kanske, vem vet?
Fönstershopping med Heidi, varför det inte blev riktig shopping kan ni nog räkna ut. Men Heidi storshoppade, typ. Det var mysigt :) Jag har ingen aning om varför jag delar med mig av min dag, vem är intresserad liksom? Men så blir det väl, ni får höra det roliga i mitt liv. Som att jag var med min mysiga familj igår, eller att vi alla ska till göteborg och äta frukost på lördag. Då jorden ska gå under. Nej tack, jag är inte redo än, jag ska bli moster om en månad. Vi kan vänta med det där ett tag.
Saknar min pojkvän, men det gör jag ju varje sekund så det är väl inget nytt. Nu ska jag lägga mig och drömma om honom. Min prins. Fast Leon är min riktiga prins, Hamid är min sagoprins :) Missförstå mig rätt, Leon är en prins, fast inte min kärleksprins. Nej nu blev det komplicerat. Never mind.
Puss
Lite näringsrik mat i underbara (läs hemska) Rockhampton! :)
Jessica är otroligt bra på att göra flätor. Typ.
Hahaha
HAHAHA jag dööör, den här bjuder jag på! :D
Världens. Godaste. Chips.
Äcklig medtagen lunch:)
Hahaha, Jessicas verk.
Ser ni fyren? Dit gick vi. Jag vet.
Trött och svettig som aldrig förr.
Jessica var desto piggare.
Vår mest dyrbara ägodel.
Precis såhär roligt var Cape Tribulation..
I brist på annat att göra..
Älskar dig<3
Nattuggla var det ja.
Att jobba flera nätter i rad innebär att man inte har något liv alls har jag insett. Gick upp klockan tre, åt frukost, sedan lunch och nu 19.30 en tisdag sitter jag fortfarande i mitt nattlinne. Ska byta om och börja min dag (läs natt) för om en halvtimma ska jag lämna mitt otroligt bekväma hem mot trevliga gubbar och tanter. Nästan alltid trevliga i varje fall. Nu måste jag gå, skriver på mammas dator och då är det förbjudet att skriva snabbt för då går datorn sönder säger hon haha. Söta mamma:) Som van bloggerska skriver jag ju snabbt, hehe (och återigen till er som inte insåg detta, det var ett skämt). Jag kanske inte behöver påpeka varje gång att det är ett skämt. Jag tar nog i lite för mycket.
Så sov gott, och imorgon när ni vaknar ska jag precis lägga mig. I min sköna säng. Åh jag längtar. Vi hörs när mitt vanliga liv har återvänt, när jag inte längre har omvända dygn. Detta blir inte efter sommaren, utan redan imorgon. Eller torsdag. Vi tar ett steg i taget. Nej, nu får det räcka. PUSS
Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut..
Jag drömmer om att resa, dag som natt. Jag drömmer det jämt, min själ vill uppleva. Jag vill resa till ställen jag inte har sett, till människor jag inte har träffat. Men framförallt vill jag resa till England, så jag kan krama Hamid och älska livet som det är. Jag klagar inte på livet, men det är något som saknas i min vardag, varje dag. Och det är Hamid.
If i tell you I love you, can I keep you forever?
Tänk dig när du springer sådär fort, snabbare än du egentligen kan, så snubblar du över en liten sten och skrapar upp knät i gruset. Du reser dig upp, börjar springa igen och tänker det händer inte igen, men så ramlar du igen, och den här gången på asfalt. Aj. Vi låg etta, hamna på andraplats och precis innan det hela var slut blev vi trea. Men va? Jag talar givetvis om eurovision songcontest. Jag är lite irriterad just nu.
Idag har jag saknat min Hamid extra mycket, vet inte varför men så är det. Vill spricka av saknad just nu. Min kropp vill det i alla fall. Jag vill så gärna, så så gärna, men det går inte just nu. Varför måste vi bo så långt ifrån varandra?
Jag vill krama min Nilou, pussa henne och säga att jag har saknat henne. Jag vill gå med henne till lekparken, leka med henne, läsa för henne och busa med henne. Men hon bor också långt ifrån. Detta är mitt öde va? Att alltid vara långt ifrån de jag älskar? I alla fall några. Men jag är ju väldigt glad över att vara nära de jag älskar mest, min familj<3
Idag var jag barnvakt åt min prins Leon. Så mysigt det var, jag älskar att vara med honom. Jag älskar att se hur hans personlighet utvecklas och hur envis han är (misstänker att några av mina gener har lite med saken att göra). Jag älskar att spendera tid med honom, älskar att mysa. Den kärleken jag känner för honom är svår att beskriva, den är så stark.
Nog om känslor, detta börjar bli en känsloblogg. Nu ska jag lägga mig och tänka. Tänka på Hamid, på skolan, på framtida resor, på jobbet, på vår nya bebis, på min Leon. Ja allt som snurrar i mitt huvud just nu.
Godnatt.
Första bilden med min buse<3
Leons namngivning<3
Mitt livs kärlek<3
If you're not really here then I don't wanna be either.
Home is whenever I'm with you..
Ja, visst känns det tomt utan min Hamid. Men ibland drömmer jag om honom, och då känns det som att vi har haft en date. Som för två nätter sedan, det har jag levt på i två dagar. Sen blir det lite lättare när vi har pratat i telefon. Distans var det ja. Vi har ju valt det själva. Kärlek är roligt det.
Home - Edward Sharpe & The magnetic zeros, den låten gör mig glad, för det är en låt som jag och Hamid lyssnade mycket på när jag var i London. Okey nog om mina känslor.
Igår gick jag till Jessica, sen mötte vi Gormit och istället för att köpa chips och mösa hemma som vi hade bestämt gick vi till Brasseriet och njöt av den evigt goda kycklingplankan som jag aldrig kommer tröttna på. Jo möjligtvis om jag äter den varje dag. Fast jag vet inte, kanske inte. Sen köpte vi chips ändå, gick hem till Jessica och lyssnade på musik. Blev sugna på att gå ut, förfestade och begav oss till X&Y. Efter 1,5 timma insåg vi att det förmodligen är sista gången vi var där, nu lämnar vi över det till nästa generation.
Idag ska vi ha middag, hög mysfaktor (det där sa jag för att låta extra svensk. Inget illa menat mot mina svenska läsare). Vi har blivit vuxna börjar jag inse. Var ungdomsåren så korta? Är det färdigt med alla upplevelser, äventyr och upptäckter?
En vacker bild på oss, med en som saknas, vår Farzane<3 Men i sommar ska vi återförenas alla fyra, jag längtar! Fick precis höra Jessicas vackra stämma. Jag är lite döv nu.
Fler bilder kommer, trevlig helg!
Fortsättning följer.. eller?
Svensk mark. Ost. Skön säng. Mammas mat. Kärlek från familjen. Fräsch dusch. Privat toalett, som inte är placerad i ett kök. Gott vatten. Gångavstånd till allt. Inga ficktjuvar. Sverige. Det finns mycket jag älskar med detta land. Väldigt mycket. Men måste ändå erkänna att jag saknar mitt England. Mitt tredje hem. Nej, fjärde, Dubai är tredje. Jag är i alla fall hemma för er som har missat detta:)
Nu till den stora frågan: att forstätta blogga eller att inte fortsätta blogga? När denna blogg startades för ett tag sen, rättare sagt för några månader sedan var det meningen att jag enbart skulle blogga om mina resor. Men under resans gång har jag utvecklat ett starkare band till denna blogg och dess läsare (för några är ni i alla fall). När bloggen skulle döpas sa Saska: Ja men Norwichandme är ju bra. Nej men tänk om jag vill fortsätta sen sa jag. Smart var jag, redan då. För är det ödet så är det. Bloggen döptes till Maralsworld, och jag antar att det kommer finnas en värld för mig även nu, fast jag är i Sverige. Och något intressant bör jag nog komma på att skriva om. Ja, så blir det. Bloggen fortsätter.
Det finns vissa vänner i livet som man inte träffar ofta, men som man ändå alltid vet var man har. Man vet exakt hur de fungerar. Dessa vänner är få i livet. Jag har få vänner, men nära. Och jag älskar er allihop, för den ni är och för den jag kan vara tillsammans med er. Jag och Jessika har en deal. Fråga inte vad, fråga inte varför. Men som följd kommer en del bilder på oss, lite fint tidsfördriv för er. Ni andra, jag älskar er också! Fast jag vet att jag kommer få klagomål ändå. Och jag kommer märka vilka som inte läser min blogg. Yes.
Fair enough. A deal is a deal.
<3
