Home is whenever I'm with you..
Ja, visst känns det tomt utan min Hamid. Men ibland drömmer jag om honom, och då känns det som att vi har haft en date. Som för två nätter sedan, det har jag levt på i två dagar. Sen blir det lite lättare när vi har pratat i telefon. Distans var det ja. Vi har ju valt det själva. Kärlek är roligt det.
Home - Edward Sharpe & The magnetic zeros, den låten gör mig glad, för det är en låt som jag och Hamid lyssnade mycket på när jag var i London. Okey nog om mina känslor.
Igår gick jag till Jessica, sen mötte vi Gormit och istället för att köpa chips och mösa hemma som vi hade bestämt gick vi till Brasseriet och njöt av den evigt goda kycklingplankan som jag aldrig kommer tröttna på. Jo möjligtvis om jag äter den varje dag. Fast jag vet inte, kanske inte. Sen köpte vi chips ändå, gick hem till Jessica och lyssnade på musik. Blev sugna på att gå ut, förfestade och begav oss till X&Y. Efter 1,5 timma insåg vi att det förmodligen är sista gången vi var där, nu lämnar vi över det till nästa generation.
Idag ska vi ha middag, hög mysfaktor (det där sa jag för att låta extra svensk. Inget illa menat mot mina svenska läsare). Vi har blivit vuxna börjar jag inse. Var ungdomsåren så korta? Är det färdigt med alla upplevelser, äventyr och upptäckter?
En vacker bild på oss, med en som saknas, vår Farzane<3 Men i sommar ska vi återförenas alla fyra, jag längtar! Fick precis höra Jessicas vackra stämma. Jag är lite döv nu.
Fler bilder kommer, trevlig helg!
