in my head

Just sayin. Det blev inte som lilla faster gissa, du kan ju stå upp och kissa! Välkommen till världen vår fina Noel<3
Jag älskar dig redan!

Jag lovade för ett tag sen att jag inte skulle realtionsblogga. Att vi skulle lägga det där H-kapitlet bakom oss. Det var lättare sagt än gjort har det nu visat sig.

För att tala om något helt annat, jag är glad nu. Jag får inget säga än, men jag är så himla glad:)

Och han svävar i mina tankar, mest i bakgrunden, men ibland blir det så tydligt, han blir så viktig.

Jag kan glömma utseenden, hur en människa är och ser ut. Men jag glömmer aldrig några händer. Jag minns alltid hur händer jag har skakat, händer jag har hållt och händer jag har sett ser ut. Inatt drömde jag om honom. Om hans händer. De såg så annorlunda ut. Jag sa till honom, "Hamid, dina händer ser så annorlunda ut, jag känner inte igen dom".

Sen vaknade jag, medan jag låg i hans famn i drömmen. Så insåg jag att vi nog är främlingar nu. För det blir man väl efter ett tag, mer som främlingar. man glömmer det mesta, man utvecklas, man blir starkare, man blir annorlunda. Att vara singel är bra, men åh vad hjärtat gör ont av saknaden ibland. Så ont.

Jag ska sluta skriva om honom.

Peppa träning med min fina. Snart, om två dagar, på torsdag ska vi ha en såndära natt. En natt då vi dansar flera timmar på xoy. Vi ska dansa oss igenom hela natten.

Innan det ska vi ha italiensk kväll, då undrar jag. Ingår Italienska män?

Idag är en sån dag, en Hamid-dag. Jag saknar. Saknar så det gör ont! Ont i hjärtat mest, men också ont i själen. Känslan av att han inte längre är min. Att jag inte är hans. Det gör ont.

Jag har gjort mycket, men det finns två grejer jag inte kan göra. De två sista banden jag inte kan klippa. Kortet, ett utav de första på oss, som hänger på min dörr. På baksidan. Jag ser den varje natt när jag stänger dörren. Det kan jag inte ta bort. Och nyckelringen. En nyckelring bara. Men inte så bara för mig. En nyckelring, i Thailand, på MBK i Bangkok, mina sista baht, en bild på oss. En likadan till honom, från samma affär, exakt samma, en månad senare när min moster var där. Ja henne minns ja sa expediten till min moster när hon hade hittat rätt ställe. Det är så mycket mer än en nyckelring. Jag vill inte klippa det sista bandet.

Kommer jag någonsin sluta sakna?

Vi har tränat. Min fina Heidi och jag:) Åh vad jag älskar henne för att hon får iväg mig, för att hon får mig att röra på fläsket. Och för att hon är hon. Ja Heidi, hon är fin:)

18 april. 9 månader sedan. Det är lång tid. Under den här tiden har tusentals, kanske miljoner bebisar blivit till. Folk har gift sig, andra har skilt sig. Många har gått bort. Krig har startat, krig har slutat, människor har levt livet andra har mått dåligt. Mycket hinner hända på 9 månader, en individ hinner bli till.

Jag tänker tillbaka på den här dagen för 9 månader sedan. Dagen vi gjorde slut, dagen vår resa tog slut. Tänk vad mycket som har hunnit hända. Jag har köpt bil, tagit studieuppehåll, varit i Sthlm, varit i London 2 gånger, träffat andra killar, varit på Mallis, pussats lite, dansat mig igenom nätterna, träffat honom, deppat, mått dåligt, nått botten, tagit mig upp, klippt alla band, fått långt vikariat, levt livet och mått allt bättre med tiden. Jag har levt och nu sitter jag här. Ser tillbaka på tiden som har varit med blandade känslor. Men måste ändå erkänna att jag ser tillbaka på det med ett leende. Jag har haft det bra. Och som en tant sa till mig idag: det finns ett par som är över 90 år, de träffades på ett hem och har nyligen gift sig. Sedan sa hon: ge aldrig upp hoppet om kärleken.

Däckbyte med världens bästa bror<3 Snart är det sommar!

Jo, visst går livet vidare ändå. Det inser jag en natt som denna. Jag är inte med honom, jag är inte på xoy, jag ska upp alldeles för tidigt imorgon och jag har fått ytterst lite sömn de senaste dagarna. Kan ni tänka er? Det har gått så lång tid och inte en enda gång har han hört av sig.

Ikväll var en trevlig kväll, och det är kvällar som denna man inser. Att jo visat går livet vidare ändå.

Känslan när man inser att man har en extradag att plugga - när tentan är 17.30. Den känslan är helt okey!

Oh, mitt hjärta slår för en låt. Heartbreaker. I'm addicted.

Tentatider igen, håll tummarna för att jag klarar tentan imorgon.

Sitter och funderar. I Iran kan man inte vara enkel, då syns man inte. Man ska vara lite sådär Hollywoodfruaktig. Jag älskar ju nagelförlängning, helst gele, helst fransk manikyr. Ska jag förlänga? Hinner bara med en omgång, för sen börjar jag jobba (jag har så valt fel yrke). Men det kanske är värt det? Att känna sig sådär snygg, lite rik och att dessutom synas. Sen vill jag så gärna ha det där röda håret tillbaka. Jag förösker övertala Sheila nu, men hon verkar inte så pigg på det.. Men åh vad jag saknar det!!

Tänk rött hår, då syns man ju verkligen, och lite solbränna. Åh!

Nu ska jag tentaplugga, jobba en snabbis och plugga sen igen. Håll tummarna!

/ tjejen med drömmar om att leva ett äkta montazamiliv (hehe, fniss) Nej jag är inte ytlig, bara ibland:)

Just på denna bilden är jag inte så hollywoodaktig.

Idag är en sån dag. En H-dag. En dag jag saknar extra mycket. En dag jag längtar mer än vanligt. Idag är en sån dag. En Hamid-dag.

Inget slår känslan när man hämtar sitt pass, när man skriver in alla uppgifter och tvekar på att klicka på köp. Kan jag? Ska jag? Har jag tänkt igenom detta noga? Sen klickar man. Och då kommer det. Värmen i kroppen, leendet kryper fram, hjärtat slår inte, det bankar och man känner det. Lyckoruset. Med stort L.

Jag ska till Iran, till mitt älskade Iran! Åh jag har längtat så mycket, jag vet inte hur jag ska stå ut fram till den dagen jag står utanför Landvetter, som så många gånger förut. Landvetter, det kan sammanfatta mitt liv ganska bra.

Alla resor jag har gjort med min familj, Turkiet, Iran, Holland, you name it. De är ett kapitel av mitt liv. Sen kommer den delen av mitt liv då jag spenderade all ledig tid åt planering, alla mina pengar till resorna, resorna till Dubai. Till honom, den där killen som stal mitt hjärta. Hjärtat som jag sen fick tillbaka. Inte helt. Hjärtat var alltså inte helt. Men det är historia. Nu har jag ett helt hjärta. Som jag sa till Saska - mina glada stunder är så många fler än mina ledsna. Jag mår så bra nu.

När jag stod där med Saska, när hon skulle säga hejdå, när jag skulle resa själv. När min bror lämnade mig där och önskade mig en trevlig resa, de gånger jag flög själv till honom. Vad de resorna gjorde mig stark, jag blev så vuxen, känslan att ha klarat det själv. Underbart.

Den gången då jag mellanlandade i Istanbul, några timmar senare skulle jag till Dubai. Killen som kollade, han i cafeterian, han som höjde låten precis när han sjöng - damn you're so sexy girl - kollade på mig och fick ett leende. Han! De ögonen glömmer jag aldrig, den känslan.

När jag och Saska stod med våra alldeles för tunga backpacker väskor och sa hej då till våra familjer, fick våra rip curl väskor av hennes bror som visade sig vara det bästa vi hade med på resan. När vi sa hej då och jag sa till Jessica - ingen får veta att jag har kille. Jag gör exakt vad jag vill, jag är vuxen och jag tar konsekvenserna själv. Det är mina beslut. Jag gjorde inget, och om jag gjorde något så sa Saska inget. Resan där vi insåg hur bra vänner vi egentligen är, duschade med öppen dörr, gick på toa med öppen dörr, skrattade tills vi grät och grät tills klockan slog tolv, kramades och gick ut och dansade. Vi dansade 9 timmar i sträck en kväll, vi drack för mycket en annan, levde livet och tänkte att morgondagen inte fanns.

När jag kom hem, kramade min syster och grät inombords av lycka, för att jag i hemlighet visste att hon hade en bebis i sin fina mage. Klappade bebisen, min Emilio, och var så lycklig över att vara hemma.

Flög till London från Säve dock, började ett nytt liv i Norwich, avslutade det när jag kom hem efter en vår där, med drömmar om en framtid med honom.

Londonresan med Shari och Micke, och Emilio. Min första resa med honom. Lyckan när vi kom hem, med varsin ny tatuering jag och Micke.

Nu ska jag till Iran, 20 maj, och mellanlanda i Istanbul. Jag ska till det där fiket, jag ska hitta honom och jag ska säga, remember me? I'm that sexy girl from your past. I can be your future, for 2 hours.

Jag älskar livet<3