If these wings could fly
Att vara så trött, att man somnar redan 19.00 i soffan. Den tröttheten. Jag är så trött. Så trött i kropp och själ. Så, så, så trött.
Stunder av lycka.
Att ha bästiskvällar med Saska.
Att vara lycklig över livet.
Att snart ta examen.
Att ha fått drömjobbet, bland andra sökande.
Att klarat allt i skolan.
Att känna sig så jävla nöjd över livet.
Att bara vara och att se fram emot att vara fullvuxen, att njuta.
You reappeared like you never disappeared
Ibland kan jag sakna honom, på ett konstigt vis. Sakna på ett tomt sätt. Typ, sakna något som inte finns. Lite som att sakna ett tomt svart hål. Men jag längtar inte. Jag längtar inte längre.
Jag längtar inte längre efter hans doft. Efter hans beröring. Jag längtar inte efter hans fina ord eller hans vackra blick. Inte efter hans värme. Jag längtar inte efter hans skratt längre, inte heller efter hans famn. Jag längtar inte längre efter att känna mig behövd av honom.
Jag saknar utan att längta. Jag saknar. Men jag längtar inte. Jag saknar något som inte finns, något som jag inte längre vill ha.
Livet är hayat.
Jag har fyra besökare dagligen. Ni läser om mina innersta tankar. Ni lyssnar på mitt hjärta. Ni avsätter tid för att läsa min inte så privata dagbok. Vilka är ni?<3
I don't have a choice. But i still choose you.
Those "wait for me while I find myself" lines are a waste of time. If someone wants you they will do what they need to keep you. Life is too short to waste time on people who dont know what they want.
And then he said: you know I would give you the world if I could.
And i thought to myself: I dont want the world. I want you.
JAG SVÄR PÅ MITT LIV OCH PÅ ALLT JAG HAR, DU ÄR DEN ENDA SOM HAR FÅTT MIG ATT KÄNNA MIG SVAG
Jag kan inte beskriva hur lycklig jag är med ord. Jag kan inte beskriva hur roligt jag hade igår med ord. Bilderna får tala. 
Tell me Miss heartless, how do you do it?
Han frågade faktiskt det. En kille jag har träffat ett litet längre tag. Han sa det, att jag verkar ganska känslokall. Att jag antingen inte har känt något för honom eller att det jag har känt har varit falskt.
Nej, jag väljer att inte känna. Att inte såras igen. Jag väljer att lämna innan jag blir lämnad. Det lärde han mig. Den där förra killen. Ni vet, Han.
Det jag kände för honom var faktiskt väldigt äkta. Relativt starkt. Det var det, det var på riktigt. Men jag väljer bort mina känslor. Jag stänger av. Det har jag tydligen blivit bra på. Väldigt bra.
Så sa han. Tell me Miss heartless, how do you do it?
Och jag svarade rätt obekymrat: it's easy. Get hurt once and you will know how to do next time. Känslolöst tyckte han. Men himla känslofyllt tyckte jag. Om han bara visste hur mycket känsla det var i den meningen. Hur den meningen kom rakt från hjärtat. Om han bara visste.
Jag tror att han vet nu. För jag tror jag har sårat honom. Nu vet han hur han ska göra nästa gång. Mr heartless.
I've been waiting to smile. Been holding it in for a while.
Det började med att hans bror kom in när jag jobbade. Jag placerade honom direkt. Det där leendet går inte att ta fel på. Och framförallt inte de ögonen. De gröna ögonen.
Det kändes så konstigt. Jag kände mig så gammal. Lite som att jag var 30 och jag fick se hans barn. Fast det var ju hans bror. Han fick mig att tänka tillbaka på de gröna ögonen och hur de har fått mig att känna. Som att någon vred tillbaka tiden. Ja, de där ögonen känner jag starkt för. De där ögonen får mig att smälta, gör mig alltid knäsvag.
Och jag inser att han förmodligen i all evighet kommer vara den där killen som gör mig kallsvettig, skakig och knäsvag. Och det är klart, har man upplevt något sådant har man nog upplevt hur det är att leva.
Livet är så kort.
Inatt gick min fina farfar bort. Han har under hela mitt liv bott i Iran. Men de gånger jag har träffat honom har han gjort ett stort intryck. Jag kände aldrig att han var en främling. Han var den jag såg mest fram emot att träffa varje gång jag var där. Det kommer kännas himla konstigt nästa gång jag åker dit och han inte är där.
Men sånt är livet. Kort.
Vila i frid min fina farfar<3 Nu är ni återförenade, du och farmor<3
If you want to know where your heart is, look where you mind goes when it wanders.
Så mycket som händer i livet. Så hastigt. Känslor som uppstår. Känslor som måste väljas bort. Så mycket fint livet egentligen har att bjuda på. Och han med gröna ögon. Min dag startade med hans sms. Att jag aldrig kan sluta tänka på honom. Han med gröna ögon.
