Livet är så kort.
Inatt gick min fina farfar bort. Han har under hela mitt liv bott i Iran. Men de gånger jag har träffat honom har han gjort ett stort intryck. Jag kände aldrig att han var en främling. Han var den jag såg mest fram emot att träffa varje gång jag var där. Det kommer kännas himla konstigt nästa gång jag åker dit och han inte är där.
Men sånt är livet. Kort.
Vila i frid min fina farfar<3 Nu är ni återförenade, du och farmor<3
Kommentarer
Trackback
