I kind of miss you..
Har de senaste dagarna kollat på Australienbilderna och även sorterat lite minnen som jag ska använda till min scrapbook. Jag saknar Oz. Det är så mycket jag längtar tillbaka till, ibland räcker inte minnen alltså. Jag älskar att vi har gjort den här resan tillsammans, vi har så otroligt många fina minnen att titta tillbaka på, så många människor vi har lärt känna, alla överlevnadsförsök som har lärt oss så otroligt mycket. Jag saknar det. Jag saknar allt vi gjorde på den resan.
Ska alltså scrapa (ungt uttryck, jag vet) och har insett hur roligt jag har haft i mitt hittills korta liv. Ja, jag är 21 och alltså inte längre en tonåring, och 21 år kan verka länge, men det här är bara början. Okey jag tog i, 21 är inte gammalt. I varje fall, jag har till och med sparat saker från vår Englandsresa 2007. Jösses. Det som hände i London kommer alltid stanna i London.
Det påminner mig om just London, mitt älskade London. När får jag återförenas med dig? Med dina smutsiga gator, ditt regniga väder och din feta mat? När får jag ta ytterligare en miljon steg på Oxford street, när får jag sitta på 189 och åka förbi Abbey Road och Beatles inspelningsstudio, när får jag åka till Camden market och äta thaimat? Återkommer inom en snar framtid, i alla fall innan sommaren är slut, med ett svar.
Nu blir det sömn, och 3 nätter på jobbet. Ja, det luktar pengar. Och när det luktar pengar luktar det även resor. Leon och Emilio, när ni blir stora ska ni få pengar av mig, pengar till att resa. När ni är 18 är jag 30 plus (mycket närmre 40 men det talar vi tyst om) och jag kanske, bara kanske, forfarande räknas som ung? (No offence alla ni vackra vuxna som läser min blogg). Då åker jag med i så fall.
God natt! xx
MOSTER MARAL
Välkommen till vår värld lilla Emilio, du har gjort jorden till en bättre plats att leva på!
Som ni förhoppningsvis förstår har jag äntligen blivit moster! Och om jag får säga det själv kommer jag vara världens bästa moster, precis som jag är världens bästa och roligaste faster. Det var en konstig känsla idag när Leon och Emilio var i samma rum. Tidigare har Leon fått all min uppmärksamhet, men nu fick den delas på två. Vi konstaterade att Hamid inte har plats i mitt hjärta längre, för det finns två andra pojkar som fyller det nu.
Fast jag älskar ju Hamid, så han får nog vara med i alla fall. Jag saknar honom. Drömmer tillbaka till min tid i England och älskar allt med det, alla gånger jag satt på tåget till Hamid, alla gånger vi lagade mat tillsammans, alla drinkar, alla dagar vi gick på oxford street, alla filmkvällar, ja till och med alla gräl. Jag saknar honom.
Heidi, eftersom jag aldrig fick svar förra gången angående min header tänker jag fråga igen, när vill du fixa den?:)
Snart ska jag göra livet lite trevligare för er som inte har annat att göra än att sitta här en lördagkväll. Eller en annan kväll. Eller dag. Ja, you get it. Jag ska bildbomba. Eftersom jag tydligen inte har något vettigare att göra än att underhålla er.
Plus (Don't ask).
Ps. Ska verkligen försöka uppdatera mig, har ju i varje fall mina fina killar att skriva om. Det här kanske borde bli en moster/faster blogg? Nej tror inte det.
I väntans tider..
Bloggtorka i all ära, det jag har haft heter inget annat än tidsbrist. Jag har bara levt livet, shoppat (till min nya lägenhet som jag inte har hittat än och som jag ska flytta till om ca två år), umgåtts en hel del med min familj, varit i Stockholm, Göteborg samt Ullared, festat, umgåtts med mina söta kusiner, ja allt vi ungdomar gör nuförtiden:) (vet inte om detta ord sitter ihop eller inte).
Imorgon är jag barnvakt åt min söta Leon, längtar väldigt mycket<3 Och om jag lägger mig nu blir det snabbare imorgon..
Efter att ha läst Skölds blogg kom jag på att jag faktiskt har planerat sen innan jag åkte till England att Heidi skulle fixa min bloggdesign, typ sånt jag inte förstår mig på. Så Heidi, när har du tid?:)
Nej nu dör datorn, ska försöka blogga lite mer om mitt väldigt intressanta liv. I varje fall när det är dåligt väder.
Puss, eller plus(s) som det numera heter:)
