I kind of miss you..
Har tillbringat kvällen med mina tjejer och för en gångs skull var det ingen förfest. Men fest blir det allt när vi samlas på ett eller annat sätt. Ikväll på ett annat, om man säger så. Vi spelade spel, TP och Rita & gissa. Det sistnämnda var min favorit då jag knappt kunde några svar på TP. Jag och Jessica alltså, vi är ett oslagbart par när det gäller Rita & gissa. Vi har även konstaterat att Jessica inte kan rita. Be Jessica rita en kassa så inser ni vad jag menar.
Har de senaste dagarna kollat på Australienbilderna och även sorterat lite minnen som jag ska använda till min scrapbook. Jag saknar Oz. Det är så mycket jag längtar tillbaka till, ibland räcker inte minnen alltså. Jag älskar att vi har gjort den här resan tillsammans, vi har så otroligt många fina minnen att titta tillbaka på, så många människor vi har lärt känna, alla överlevnadsförsök som har lärt oss så otroligt mycket. Jag saknar det. Jag saknar allt vi gjorde på den resan.
Ska alltså scrapa (ungt uttryck, jag vet) och har insett hur roligt jag har haft i mitt hittills korta liv. Ja, jag är 21 och alltså inte längre en tonåring, och 21 år kan verka länge, men det här är bara början. Okey jag tog i, 21 är inte gammalt. I varje fall, jag har till och med sparat saker från vår Englandsresa 2007. Jösses. Det som hände i London kommer alltid stanna i London.
Det påminner mig om just London, mitt älskade London. När får jag återförenas med dig? Med dina smutsiga gator, ditt regniga väder och din feta mat? När får jag ta ytterligare en miljon steg på Oxford street, när får jag sitta på 189 och åka förbi Abbey Road och Beatles inspelningsstudio, när får jag åka till Camden market och äta thaimat? Återkommer inom en snar framtid, i alla fall innan sommaren är slut, med ett svar.
Nu blir det sömn, och 3 nätter på jobbet. Ja, det luktar pengar. Och när det luktar pengar luktar det även resor. Leon och Emilio, när ni blir stora ska ni få pengar av mig, pengar till att resa. När ni är 18 är jag 30 plus (mycket närmre 40 men det talar vi tyst om) och jag kanske, bara kanske, forfarande räknas som ung? (No offence alla ni vackra vuxna som läser min blogg). Då åker jag med i så fall.
God natt! xx
Har de senaste dagarna kollat på Australienbilderna och även sorterat lite minnen som jag ska använda till min scrapbook. Jag saknar Oz. Det är så mycket jag längtar tillbaka till, ibland räcker inte minnen alltså. Jag älskar att vi har gjort den här resan tillsammans, vi har så otroligt många fina minnen att titta tillbaka på, så många människor vi har lärt känna, alla överlevnadsförsök som har lärt oss så otroligt mycket. Jag saknar det. Jag saknar allt vi gjorde på den resan.
Ska alltså scrapa (ungt uttryck, jag vet) och har insett hur roligt jag har haft i mitt hittills korta liv. Ja, jag är 21 och alltså inte längre en tonåring, och 21 år kan verka länge, men det här är bara början. Okey jag tog i, 21 är inte gammalt. I varje fall, jag har till och med sparat saker från vår Englandsresa 2007. Jösses. Det som hände i London kommer alltid stanna i London.
Det påminner mig om just London, mitt älskade London. När får jag återförenas med dig? Med dina smutsiga gator, ditt regniga väder och din feta mat? När får jag ta ytterligare en miljon steg på Oxford street, när får jag sitta på 189 och åka förbi Abbey Road och Beatles inspelningsstudio, när får jag åka till Camden market och äta thaimat? Återkommer inom en snar framtid, i alla fall innan sommaren är slut, med ett svar.
Nu blir det sömn, och 3 nätter på jobbet. Ja, det luktar pengar. Och när det luktar pengar luktar det även resor. Leon och Emilio, när ni blir stora ska ni få pengar av mig, pengar till att resa. När ni är 18 är jag 30 plus (mycket närmre 40 men det talar vi tyst om) och jag kanske, bara kanske, forfarande räknas som ung? (No offence alla ni vackra vuxna som läser min blogg). Då åker jag med i så fall.
God natt! xx
Kommentarer
Postat av: Mehdi
<3
Trackback
