in my head

Atish väntar på oss, och jag lämgtar ihjäl mig.

Sen väntae Spanien på oss och jag längtar ihjäl mig lite mer. Men där emellan, mellan atish och Spanien får vi besök från Danmark och strax därefter från Uk. Den här våren ser jag fram emot.

Tänk om jag kunde klämma in en liten londonresa också. Tänk.

Snart fyller Saska år, och hennes present, den är bra. Den kommer hon aldrig glömma, i dubbel bemärkelse.

Idag kämpade jag mot tiden med min examinationsuppgift. Men med hjälp av diverse instanser lyckades jag lämna in mitt arbete 15 minuter innan deadline. Jag ser fram emot kompletteringen.

Imorgon ska jag boka Atishbiljett och önskar att min vanliga Atishgrupp kunde vara med. Vi tar igen det till sommarens kryssning.

Och ibland känner jag att jag inte hänger med i livets svängar.

Idag var jag på arbetsintervju, och det gick grymt bra. För övrigt suktar jag efter han med gröna ögon.

Ibland händer det ganska mycket i livet fast det inte händer någonting. Jag har tusen planer, vill göra så himla mycket med mitt liv men vet inte var jag ska börja. Vet inte vad jag ska bestämma mig för.

Men allra mest drömmer jag om att flytta till London. Där jag verkligen hör hemma. Drömmer jag inte om London drömmer jag istället om att resa. Till Australien, Dubai, Iran och till ställen jac aldrig har varit på och länder jag inte varit i.

Ibland vill jag så himla mycket.

Jag skiftar mellan skola, praktik, jobb, resor, fanilj, vänner, dejter, fester, telefonsamtal, sms, långa skypesamtal träning och hundrastningar. Det är så mina dagar och veckor ser ut just nu. Jag lever lite för dagen. Lite för stunden.

Och på vägen har jag insett något. Att jag är olyckligt kär. Men jag liksom lever med det ändå. Hoppet om att en dag vara en del av hans liv finns. För första gången i mitt liv så är jag olyckligt kär.

Så träffade jag den här himla fina killen i London. Han som bjöd mig på middag och som han själv sa - en romantisk date, fyra på morgonen en söndag. Den där fina killen som fortfarande smsar. Så träffade jag honom och berättade om mitt ex. Tydligen hade jag inte pratat om något annat. Och jag undrar hur det är möjligt, när jag liksom är över honom. När jag sällan tänker på honom.

Och jag undrar hur jag någonsin ska kunna träffa min framtida man i Borås. Inte för att jag letar, men jag undrar ju. Det finns en utanför Borås gränser, men det är ju han jag är olyckligt kär i. Om det inte är han, vem kan det då vara? Jag tror att han finns i London. Om det inte blir han då.

Jag tänker - have a dream, and make it real.

Förresten, vi har bokat en resa till Spanien. Sheila, Shervin och jag.

Han skrev. Han med gröna ögon.

Jag saknar de gröna ögonen ibland. Jag saknar hans gröna ögon ibland. Jag saknar så jag inte vet var jag ska ta vägen. Hans gröna ögon. De är min drog.

Hans gröna ögon är min drog.

Och nu är jag i Stockholm. I älskade, älskade Stockholm. Med mina fina änglar. Jag mår så himla bra nu. Så himla, himla bra.

Och vi har en vovve nu, en liten plutt som hoppar omkring hemma. Som somnar i min famn och biter mina händer. Som älskar att leka med mumintrollet och som inte är så förtjust i hundgodis. Vi har en liten Romeo hemma. Som ska stanna med oss för alltid<3

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2464587/images/2013/pic_51143a4eddf2b36bf04f76b5.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2464587/images/2013/pic_51143a4eddf2b36bf04f76b5.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2464587/images/2013/pic_51143a559606ee6a0b57fc7a.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2464587/images/2013/pic_51143a559606ee6a0b57fc7a.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2464587/images/2013/pic_51143a559606ee6a638b4373.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2464587/images/2013/pic_51143a559606ee6a638b4373.jpg" class="image">

Att vara i sin favoritstad, med en av sina bästisar, och skapa tusentals minnen. Det är vad jag kallar livet<3

Att vi råkade vara ett supergäng vi fyra, det var en extra stjärna. Detta var sjukt roligt och detta måste göras om. Många gånger.

Jag sitter här igen. På flygplatsen, på en stol i Stansted utanför WHSmith. Förmodligen en plats där jag har flest minnen över en längre tid. Första gången jag kom hit var jag precis 18 år fyllda. Jag hade inte sett världen. Jag kom hit med två av mina bästa vänner. Alla tre lika oskyldiga.

Andra gången var när jag skulle flytta hit. Jag skulle starta ett nytt kapitel, med killen i mitt liv. Jag uppfyllde en dröm, att jobba som au pair. Jag levde livet här, jag upplevde Norwich, jag levde livet i London med min fina Sandra. Vi har London, jag och Sandra. Vårt London. På vägen fick jag vänner för livet, blev av med min pojkvän, blev så himla många minnen och erfarenheter rikare, fick bonusbarn och lärde mig hur man lever.

På den här flygplatsen möttes vi när jag skulle till Norwich, bara för en timma, en timma då han pussade mig och höll om mig. Sen sa vi hej då. På samma flygplats ha vi hej då för sista gången. Gråtandes sa vi hej då för sista gången, jag lämnade honom med tanken om att jag en dag skulle gifta mig med honom. På den här flygplatsen var jag sjukt nervös när jag skulle träffa min värdfamilj för första gången. Jag har varit obeskrivligt glad och lycklig, jag har varit fruktansvärt ledsen och jag har varit grymt trött. På den här flygplatsen har jag upplevt väldigt mycket.

Nu har jag varit i London för nionde gången och i Norwich för ja, vem vet hur många gånger jag har varit där, jag har liksom tappat räkningen.

Jag har shoppat med mina tjejer, ett nytt tjejgäng. Vi har festat och dansat oss genom natten. Vi har fuskat med hotellet. Jag har träffat en himla mysig kille, som tog mig på date fyra på natten. En riktig date.

Jag inser att jag har pratat mycket om honom, han jag inte nämner längre, under resan. Men inte en enda gång har tanken slagit mig att jag ska ringa honom. Det måste vara ett bra tecken.

Jag sitter utanför WHSmith, där jag alltid köper en chicken mayo sandwich med cola light och chips. Jag inser att det har blivit en rutin. Jag är på väg hem, för att leva på mina nya minnen härifrån. Och jag är så himla glad att jag åkte hit, att min mamma tvingade mig att köpa biljetten. Jag är så himla glad att jag har mitt uk. Det är här jag hör hemma.

Mer än någon annanstans på denna jord.