in my head

Jag sitter här igen. På flygplatsen, på en stol i Stansted utanför WHSmith. Förmodligen en plats där jag har flest minnen över en längre tid. Första gången jag kom hit var jag precis 18 år fyllda. Jag hade inte sett världen. Jag kom hit med två av mina bästa vänner. Alla tre lika oskyldiga.

Andra gången var när jag skulle flytta hit. Jag skulle starta ett nytt kapitel, med killen i mitt liv. Jag uppfyllde en dröm, att jobba som au pair. Jag levde livet här, jag upplevde Norwich, jag levde livet i London med min fina Sandra. Vi har London, jag och Sandra. Vårt London. På vägen fick jag vänner för livet, blev av med min pojkvän, blev så himla många minnen och erfarenheter rikare, fick bonusbarn och lärde mig hur man lever.

På den här flygplatsen möttes vi när jag skulle till Norwich, bara för en timma, en timma då han pussade mig och höll om mig. Sen sa vi hej då. På samma flygplats ha vi hej då för sista gången. Gråtandes sa vi hej då för sista gången, jag lämnade honom med tanken om att jag en dag skulle gifta mig med honom. På den här flygplatsen var jag sjukt nervös när jag skulle träffa min värdfamilj för första gången. Jag har varit obeskrivligt glad och lycklig, jag har varit fruktansvärt ledsen och jag har varit grymt trött. På den här flygplatsen har jag upplevt väldigt mycket.

Nu har jag varit i London för nionde gången och i Norwich för ja, vem vet hur många gånger jag har varit där, jag har liksom tappat räkningen.

Jag har shoppat med mina tjejer, ett nytt tjejgäng. Vi har festat och dansat oss genom natten. Vi har fuskat med hotellet. Jag har träffat en himla mysig kille, som tog mig på date fyra på natten. En riktig date.

Jag inser att jag har pratat mycket om honom, han jag inte nämner längre, under resan. Men inte en enda gång har tanken slagit mig att jag ska ringa honom. Det måste vara ett bra tecken.

Jag sitter utanför WHSmith, där jag alltid köper en chicken mayo sandwich med cola light och chips. Jag inser att det har blivit en rutin. Jag är på väg hem, för att leva på mina nya minnen härifrån. Och jag är så himla glad att jag åkte hit, att min mamma tvingade mig att köpa biljetten. Jag är så himla glad att jag har mitt uk. Det är här jag hör hemma.

Mer än någon annanstans på denna jord.