You reappeared like you never disappeared
Ibland kan jag sakna honom, på ett konstigt vis. Sakna på ett tomt sätt. Typ, sakna något som inte finns. Lite som att sakna ett tomt svart hål. Men jag längtar inte. Jag längtar inte längre.
Jag längtar inte längre efter hans doft. Efter hans beröring. Jag längtar inte efter hans fina ord eller hans vackra blick. Inte efter hans värme. Jag längtar inte efter hans skratt längre, inte heller efter hans famn. Jag längtar inte längre efter att känna mig behövd av honom.
Jag saknar utan att längta. Jag saknar. Men jag längtar inte. Jag saknar något som inte finns, något som jag inte längre vill ha.
Kommentarer
Trackback
