I've been waiting to smile. Been holding it in for a while.
Det började med att hans bror kom in när jag jobbade. Jag placerade honom direkt. Det där leendet går inte att ta fel på. Och framförallt inte de ögonen. De gröna ögonen.
Det kändes så konstigt. Jag kände mig så gammal. Lite som att jag var 30 och jag fick se hans barn. Fast det var ju hans bror. Han fick mig att tänka tillbaka på de gröna ögonen och hur de har fått mig att känna. Som att någon vred tillbaka tiden. Ja, de där ögonen känner jag starkt för. De där ögonen får mig att smälta, gör mig alltid knäsvag.
Och jag inser att han förmodligen i all evighet kommer vara den där killen som gör mig kallsvettig, skakig och knäsvag. Och det är klart, har man upplevt något sådant har man nog upplevt hur det är att leva.
Kommentarer
Trackback
