in my head

Inget slår känslan när man hämtar sitt pass, när man skriver in alla uppgifter och tvekar på att klicka på köp. Kan jag? Ska jag? Har jag tänkt igenom detta noga? Sen klickar man. Och då kommer det. Värmen i kroppen, leendet kryper fram, hjärtat slår inte, det bankar och man känner det. Lyckoruset. Med stort L.

Jag ska till Iran, till mitt älskade Iran! Åh jag har längtat så mycket, jag vet inte hur jag ska stå ut fram till den dagen jag står utanför Landvetter, som så många gånger förut. Landvetter, det kan sammanfatta mitt liv ganska bra.

Alla resor jag har gjort med min familj, Turkiet, Iran, Holland, you name it. De är ett kapitel av mitt liv. Sen kommer den delen av mitt liv då jag spenderade all ledig tid åt planering, alla mina pengar till resorna, resorna till Dubai. Till honom, den där killen som stal mitt hjärta. Hjärtat som jag sen fick tillbaka. Inte helt. Hjärtat var alltså inte helt. Men det är historia. Nu har jag ett helt hjärta. Som jag sa till Saska - mina glada stunder är så många fler än mina ledsna. Jag mår så bra nu.

När jag stod där med Saska, när hon skulle säga hejdå, när jag skulle resa själv. När min bror lämnade mig där och önskade mig en trevlig resa, de gånger jag flög själv till honom. Vad de resorna gjorde mig stark, jag blev så vuxen, känslan att ha klarat det själv. Underbart.

Den gången då jag mellanlandade i Istanbul, några timmar senare skulle jag till Dubai. Killen som kollade, han i cafeterian, han som höjde låten precis när han sjöng - damn you're so sexy girl - kollade på mig och fick ett leende. Han! De ögonen glömmer jag aldrig, den känslan.

När jag och Saska stod med våra alldeles för tunga backpacker väskor och sa hej då till våra familjer, fick våra rip curl väskor av hennes bror som visade sig vara det bästa vi hade med på resan. När vi sa hej då och jag sa till Jessica - ingen får veta att jag har kille. Jag gör exakt vad jag vill, jag är vuxen och jag tar konsekvenserna själv. Det är mina beslut. Jag gjorde inget, och om jag gjorde något så sa Saska inget. Resan där vi insåg hur bra vänner vi egentligen är, duschade med öppen dörr, gick på toa med öppen dörr, skrattade tills vi grät och grät tills klockan slog tolv, kramades och gick ut och dansade. Vi dansade 9 timmar i sträck en kväll, vi drack för mycket en annan, levde livet och tänkte att morgondagen inte fanns.

När jag kom hem, kramade min syster och grät inombords av lycka, för att jag i hemlighet visste att hon hade en bebis i sin fina mage. Klappade bebisen, min Emilio, och var så lycklig över att vara hemma.

Flög till London från Säve dock, började ett nytt liv i Norwich, avslutade det när jag kom hem efter en vår där, med drömmar om en framtid med honom.

Londonresan med Shari och Micke, och Emilio. Min första resa med honom. Lyckan när vi kom hem, med varsin ny tatuering jag och Micke.

Nu ska jag till Iran, 20 maj, och mellanlanda i Istanbul. Jag ska till det där fiket, jag ska hitta honom och jag ska säga, remember me? I'm that sexy girl from your past. I can be your future, for 2 hours.

Jag älskar livet<3