in my head

Ytterligare en natt på jobbet, inatt, fast denna gången ska jag jobba själv. Tio timmar utan sömn, tio timmar med feta cash. Jag klagar inte. Fast igår strejkade min näsa, kunde inte andas de sista timmarna. För er som inte förstod detta, jag dog alltså inte hade bara täppt näsa. På jobbet alltså.

Att jobba flera nätter i rad innebär att man inte har något liv alls har jag insett. Gick upp klockan tre, åt frukost, sedan lunch och nu 19.30 en tisdag sitter jag fortfarande i mitt nattlinne. Ska byta om och börja min dag (läs natt) för om en halvtimma ska jag lämna mitt otroligt bekväma hem mot trevliga gubbar och tanter. Nästan alltid trevliga i varje fall. Nu måste jag gå, skriver på mammas dator och då är det förbjudet att skriva snabbt för då går datorn sönder säger hon haha. Söta mamma:) Som van bloggerska skriver jag ju snabbt, hehe (och återigen till er som inte insåg detta, det var ett skämt). Jag kanske inte behöver påpeka varje gång att det är ett skämt. Jag tar nog i lite för mycket.

Så sov gott, och imorgon när ni vaknar ska jag precis lägga mig. I min sköna säng. Åh jag längtar. Vi hörs när mitt vanliga liv har återvänt, när jag inte längre har omvända dygn. Detta blir inte efter sommaren, utan redan imorgon. Eller torsdag. Vi tar ett steg i taget. Nej, nu får det räcka. PUSS