in my head

Underbart mys med familjen idag. Jorden skulle ju gå under, nästan en perfekt sista dag idag, om det nu hade varit så. Fast Mehdis familj, pappa och Shervin saknades. Och min Hamid<3 Fast jag är glad att det inte var sista dagen, har så mycket kvar som jag vill uppleva, jag bestämmer själv när det är dags. På ett ungefär, jag vill gärna tro det i alla fall. Åh jag ska ha så många dagar med Hamid, vi ska åldras ihop, det har jag bestämt.

Jag gillar inte att vi ska varnas för det ena och det andra. Låt det hända om det nu ska hända. Varför ska de sista åren i mitt liv vara olyckliga och fyllda av rädsla? Ja, jag är rädd för döden och det kommer jag alltid att vara. Jag vill aldrig dö.

Hela förra hösten hade jag problem med mina visdomständer, fick dra ut två, käken gick ur led och jag led något så fruktansvärt. Nu har jag ont igen, min tand växer ut vilket gör att jag har väldigt, väldigt, väldigt ont (med betoning på väldigt) i hela kinden och huvudet. Och givetvis tänderna. Lyckat Maral, är det inte det ena så är det det andra.

Idag har vi haft date med polisen, jag blev kär i den ena polismannen. Det blev även alla andra kvinnor i min familj. Vi har ätit frukost på en persisk restaurang/cafeteria, vi har varit i Kviberg och Orienthus som det så fint heter. Sheila åt upp en korg med smakprover, jag hjälpte henne med det. Det blev grillning på kvällen hos världens finaste syster och nu ska jag sova.

Jag saknar min man. Men det var väl inget nytt?

Puss!

Ps. Bildbomb inom en snar framtid!

Det är svårt att inte förälska sig i dessa ögon<3