in my head

Svensk mark. Ost. Skön säng. Mammas mat. Kärlek från familjen. Fräsch dusch. Privat toalett, som inte är placerad i ett kök. Gott vatten. Gångavstånd till allt. Inga ficktjuvar. Sverige. Det finns mycket jag älskar med detta land. Väldigt mycket. Men måste ändå erkänna att jag saknar mitt England. Mitt tredje hem. Nej, fjärde, Dubai är tredje. Jag är i alla fall hemma för er som har missat detta:)

Nu till den stora frågan: att forstätta blogga eller att inte fortsätta blogga? När denna blogg startades för ett tag sen, rättare sagt för några månader sedan var det meningen att jag enbart skulle blogga om mina resor. Men under resans gång har jag utvecklat ett starkare band till denna blogg och dess läsare (för några är ni i alla fall). När bloggen skulle döpas sa Saska: Ja men Norwichandme är ju bra. Nej men tänk om jag vill fortsätta sen sa jag. Smart var jag, redan då. För är det ödet så är det. Bloggen döptes till Maralsworld, och jag antar att det kommer finnas en värld för mig även nu, fast jag är i Sverige. Och något intressant bör jag nog komma på att skriva om. Ja, så blir det. Bloggen fortsätter.

Det finns vissa vänner i livet som man inte träffar ofta, men som man ändå alltid vet var man har. Man vet exakt hur de fungerar. Dessa vänner är få i livet. Jag har få vänner, men nära. Och jag älskar er allihop, för den ni är och för den jag kan vara tillsammans med er. Jag och Jessika har en deal. Fråga inte vad, fråga inte varför. Men som följd kommer en del bilder på oss, lite fint tidsfördriv för er. Ni andra, jag älskar er också! Fast jag vet att jag kommer få klagomål ändå. Och jag kommer märka vilka som inte läser min blogg. Yes.

Fair enough. A deal is a deal.

<3