in my head

Tänk dig när du springer sådär fort, snabbare än du egentligen kan, så snubblar du över en liten sten och skrapar upp knät i gruset. Du reser dig upp, börjar springa igen och tänker det händer inte igen, men så ramlar du igen, och den här gången på asfalt. Aj. Vi låg etta, hamna på andraplats och precis innan det hela var slut blev vi trea. Men va? Jag talar givetvis om eurovision songcontest. Jag är lite irriterad just nu.

Idag har jag saknat min Hamid extra mycket, vet inte varför men så är det. Vill spricka av saknad just nu. Min kropp vill det i alla fall. Jag vill så gärna, så så gärna, men det går inte just nu. Varför måste vi bo så långt ifrån varandra?

Jag vill krama min Nilou, pussa henne och säga att jag har saknat henne. Jag vill gå med henne till lekparken, leka med henne, läsa för henne och busa med henne. Men hon bor också långt ifrån. Detta är mitt öde va? Att alltid vara långt ifrån de jag älskar? I alla fall några. Men jag är ju väldigt glad över att vara nära de jag älskar mest, min familj<3

Idag var jag barnvakt åt min prins Leon. Så mysigt det var, jag älskar att vara med honom. Jag älskar att se hur hans personlighet utvecklas och hur envis han är (misstänker att några av mina gener har lite med saken att göra). Jag älskar att spendera tid med honom, älskar att mysa. Den kärleken jag känner för honom är svår att beskriva, den är så stark.

Nog om känslor, detta börjar bli en känsloblogg. Nu ska jag lägga mig och tänka. Tänka på Hamid, på skolan, på framtida resor, på jobbet, på vår nya bebis, på min Leon. Ja allt som snurrar i mitt huvud just nu.

Godnatt.

Första bilden med min buse<3



Leons namngivning<3



Mitt livs kärlek<3



If you're not really here then I don't wanna be either.