Olika äro männikans lotter.
Åh vad jag är glad. Vad jag är lycklig. Jag är sjuk, men jag är ändå lyckligare än jag har varit på länge. Min tant hade rätt, gammal kärlek rostar aldrig.
En annan tant sa idag: olika äro människans lotter. Det fick mig att tänka till. Flera gånger. Hela dagen. Ja, för visst är det så. Våra liv är väl förutbestämda egentligen, ödet är ju alltid ödet. Det går inte att ändra på det, visst kan man välja en annan väg, men jag tror att till slut, ja till slut hamnar man där det är förutbestämt.
Sen vill jag klaga lite. Jag är dödssjuk. jag mår illa. Jag vill spy. Min mage innehåller mindre fast föda (ifall ni undrar liksom). Ja, jag mår inte fullt så bra. Och nej det är ingen killförkylning. Jag är faktiskt sjuk på riktigt. Idag sa jag att jag aldrig varit magsjuk. Jag tor jag får äta upp det, för jag är rädd för att det är magsjuka.
Så nu har jag klagat färdigt. Nu ska jag fortsätta vara lycklig. Puss!
