Världens bästa pojkvän.
Kul att man får noll kommentarer:)
Nu är jag tillbaka till mitt älskade England, hade på några dagar glömt hur mycket jag älskar det! Som ni trogna läsare vet har jag varit i Sverige och hälsat på min älskade familj. Och skrivit en tenta. En Englandsresa, med jobb och pojkvän, har resulterat i inte allför mycket plugg. Lagom är bäst brukar det ju heta. Hade intalat mig själv att jag skulle plugga intensivt och effektivt i Borås de sista dagarna innan tentan, trodde till slut på min egen lögn. Fast det blev ju inte så. Att leka med Leon, pussa min systers mage, äta mammas mat plus allt annat i kylskåpet (toasten har gjort sitt i Norwich så att säga), umgås med familjen och till och med hjälpa till med flytten (trots att jag räknades som halv arbetskraft pga min lathet) lockade mycket mer. För lite plugg, men konstigt nog ingen panik. Efter massa böner till den Gud jag inte är helt säker att jag tror på (nu kommer vi in på något helt annat, vad tror jag på egentligen?), kom rätt frågor på tentan. Jag tror nog att jag har klarat den:) Så en Gud finns det nog iaf.
Inget tentaplugg innebär alltså mer tid till min blogg som inte har fått så stor uppmärksamhet nu det sista. Nu är ni lyckliga kan jag tänka mig:)
Jag var en nanosekund ifrån att missa mitt flyg till Sverige. Okey 25 minuter. Tankarna svävade i mitt huvud: missa bussen = missa flyget. Har inte pengar till ny biljett = missa tentan = inga höstplaner = ingen framtid = olycklig Maral + olyckliga föräldrar. Min extremt smarta pojkvän ringde till en taxi och vi hann. Stod 20 minuter i kö för att visa mitt pass, fast jag egentligen inte behövde. Nu är det ju så modernt, de kollar inte passen vid check in disken längre. Skor utan strumpor = EW. Hittade inga. Stress. I säkerhetskontrollen bad de mig ta av mina skor. NEJ! Jag har ju fotfobi. Men det fick gå. Stressad, men jag hann, och som belöning kände jag en spark från bebisen det första jag gjorde:)
Idag mötte min pojkvän upp mig på flygplatsen för att jag skulle få en puss:) Väldigt mysigt, vi spenderade några timmar på Stansted, åt lunch tillsammans, och bara njöt av att vara med varandra igen. Sen åkte jag till Norwich och träffade min buse!
Det ska bli massa bilder i veckan, från Sverige. Men just nu ska jag ner och umgås. Har faktiskt saknat de en hel del.
Jag lovar att vi hörs snart, I'll keep you all updated. Puss!
Nu är jag tillbaka till mitt älskade England, hade på några dagar glömt hur mycket jag älskar det! Som ni trogna läsare vet har jag varit i Sverige och hälsat på min älskade familj. Och skrivit en tenta. En Englandsresa, med jobb och pojkvän, har resulterat i inte allför mycket plugg. Lagom är bäst brukar det ju heta. Hade intalat mig själv att jag skulle plugga intensivt och effektivt i Borås de sista dagarna innan tentan, trodde till slut på min egen lögn. Fast det blev ju inte så. Att leka med Leon, pussa min systers mage, äta mammas mat plus allt annat i kylskåpet (toasten har gjort sitt i Norwich så att säga), umgås med familjen och till och med hjälpa till med flytten (trots att jag räknades som halv arbetskraft pga min lathet) lockade mycket mer. För lite plugg, men konstigt nog ingen panik. Efter massa böner till den Gud jag inte är helt säker att jag tror på (nu kommer vi in på något helt annat, vad tror jag på egentligen?), kom rätt frågor på tentan. Jag tror nog att jag har klarat den:) Så en Gud finns det nog iaf.
Inget tentaplugg innebär alltså mer tid till min blogg som inte har fått så stor uppmärksamhet nu det sista. Nu är ni lyckliga kan jag tänka mig:)
Jag var en nanosekund ifrån att missa mitt flyg till Sverige. Okey 25 minuter. Tankarna svävade i mitt huvud: missa bussen = missa flyget. Har inte pengar till ny biljett = missa tentan = inga höstplaner = ingen framtid = olycklig Maral + olyckliga föräldrar. Min extremt smarta pojkvän ringde till en taxi och vi hann. Stod 20 minuter i kö för att visa mitt pass, fast jag egentligen inte behövde. Nu är det ju så modernt, de kollar inte passen vid check in disken längre. Skor utan strumpor = EW. Hittade inga. Stress. I säkerhetskontrollen bad de mig ta av mina skor. NEJ! Jag har ju fotfobi. Men det fick gå. Stressad, men jag hann, och som belöning kände jag en spark från bebisen det första jag gjorde:)
Idag mötte min pojkvän upp mig på flygplatsen för att jag skulle få en puss:) Väldigt mysigt, vi spenderade några timmar på Stansted, åt lunch tillsammans, och bara njöt av att vara med varandra igen. Sen åkte jag till Norwich och träffade min buse!
Det ska bli massa bilder i veckan, från Sverige. Men just nu ska jag ner och umgås. Har faktiskt saknat de en hel del.
Jag lovar att vi hörs snart, I'll keep you all updated. Puss!
Kommentarer
Postat av: H
Praise the lord ;) haha .
Tur att jag redan hört den historien om stress och inga strumpor, annars hade jag nog inte fattat till 100% vad du mena haha.
Trackback
