in my head

Jag behöver andas. En heldag med grannie (mormor) kräver energi, antagligen mer energi än jag någonsin kommer behöva för att klara en hel vecka med Nilou.

Dagen började kl 7 i vanlig ordning, där morgonrutinerna gjordes som vanligt. Då Heidi har bett mig att förklara mer exakt vad detta innebär tänkte jag göra det nu:

- Vakna mellan 6-7, gå ner på toa.
- Göra gröt till Nilou.
- Äta frukost själv.
- Klä på henne, och mig själv.
- Byta blöja.
- Leka.

Och där slutar morgonrutinerna. Detta låter givetvis oerhört enkelt, men glöm inte allt annat som hör till; snoriga näsor, risk för fall från olika höjder, kanter, små saker som hon lyckas hitta utan att vi vet att de har funnits, ja allt helt enkelt. Det gäller att vara vaken.

Jag gick utan jacka idag, och visst var det varmt. 10 grader antagligen och sol. Men jackan fick åka av, av en annan anledning. Vi spenderade alltså dagen med grannie, och en promenad som oftast tar ca 25 minuter tog endast 12 minuter. Grannie går 200 km/h. Jag gick snabbare, för att hänga med i hennes takt, än jag skulle ha gjort om jag hade joggat själv. Till svar får jag: Maral, you're to slow. Helt seriöst, väl framme där Zingzillas, som är ett tv-program för barn med massa musik, skulle uppträda var jag helt röd och svettdropparna bara rann. Utan att överdriva. Till min stora förvåning fick vi reda på att Zingzillas skulle vara på ett annat ställe = mer spring. Ni kan ju förstå att detta har resulterat i muskelvärk för min del.

När det hela satte igång satte sig grannie med Nilou i ringen och skrek come on Maral. Jag var i själva verket på väg dit, skulle bara lägga undan min väska. Så säger gitarristen: Come on mom. Jag sa: I'm not the mom. Han: Sister? Jag: Not really, just au pair. Kul. Plötsligt, efter att jag har tagit mig till ringen med tusen blickar på mig, satt mig ner och börjat lyssna på de som var ledare för hela kalaset, säger de: we're gonna play. And when we're saying we, we mean everyone! Ni som känner mig vet att jag hatar sånt, men eftersom jag förväntas vara den lekfullaste människan på planeten fick jag helt enkelt gå med på att agera blixt och åska. Och sjunga barnsånger. På engelska. Måste även tillägga att på morgonen, innan det oväntade träningspasset gick vi på en promenad. Och på vägen hem från stan stannade vi vid en park och lekte.

Många timmar av mina dagar går åt att kolla på kt. Nilous version av cartoon. Typ tecknat för er som inte vet det. Maka paka, Upsy Daisy, Zack, Tang, Panzee, Drum och Igglepiggle är numera mina bästa vänner. Jag och grannie kollade på något idag, minns inte namnet men det var ett barnprogram, och plötsligt säger hon till mig: Have you seen this before? I think it's stupid. I think they're stoned. They have to be high. Jag skrattade hela den kvarten vi kollade på dessa höga figurer.

Igår pekade Nilou på olika grejer som exempelvis mina ögon, ögonbryn, mun osv. Jag säger allt hon pekar på, på persiska och hon försöker upprepa ibland på persiska och ibland engelska. Hon pekade helt plötsligt på främre, högre delen av min kvinnokropp. Jag blev helt ställd, och innan jag hann säga något sa hon: milk. Sen sprang hon till sin mamma och sa: Mama, Mang milk. Min lilla sötnos.

Igår kände jag för att prova mina vingar och flyga själv. Så jag tog en kort promenad. Okey jag ska vara ärlig. Jag hade chokladcravings. Jag var bara tvungen att ha choklad. Så jag gick ut och köpte det och kände mig lite självständig på köpet. Hamids godispåse blir mindre och mindre, jag funderar alltså seriöst på att inte ge påsen till honom, för jag skäms lite. Men sen å andra sidan vet han ju inte hur mycket jag har ätit, jag kan ju alltid skylla på övervikt. Det kommer ändå sluta med att jag ger det till honom, han äter ca 2 stycken, jag hetsäter resten. Nej, jag har inte problem.

Däremot måste jag sova nu, annars blir det problem imorgon.

With love<3

Panzee, Drum, Zack och Tang



Makka Pakka



Upsy Daisy



Iggle Piggle and his blanket.



Choklad i mitt hjärta<3