in my head

Hej Sverige! Jag vill gärna tro att jag är så populär att hela Sverige läser min blogg. Well fair enoguh, mina läsare ni är få, men väldigt uppskattade ska ni veta<3

Helgen har tillbringats i London med min kärlek Hamid och även med min barndomsvän Sandra. Det här var utan tvekan en utav de bästa helgerna på länge! Jag kände mig konstant lycklig. Inte för att jag brukar vara olycklig, men att få tillbringa tid med Hamid är bland det bästa jag vet! Och shopping med Sandra är väldigt uppskattat.

Innan jag berättar om min underbara helg ska jag berätta om en annan upplevelse jag hade i fredags, en som är väldigt svår att beskriva. Denna känslan måste upplevas. Känslan av att se Primark skylten lysa framför dig som om den vore gjord av guld. Primark, affären som gud skänkte till oss kvinnor. Jag dör lite varje gång jag är där inne. Jag strosade runt på stan själv för första gången, gick runt för att se vad Norwich hade att bjuda på. Jag ville flyga helt själv den här gången, med mina vingar. Gissa vart jag hamnade? Helt plötsligt utan att veta att jag var på väg dit, dyker Primark skylten upp och jag känner genast att jag är på väg till himlen. Omedvetet växer ett leende på mina läppar och jag känner att detta kommer bli bättre än någonsin, en shoppingtur som varit efterlängtad. Jag fick behärska mig var tionde sekund. Jag kom ut 30 minuter senare, överlycklig med ett par vårskor i handen. Det är bra att ha, ett par "h&m skor" för 2 pund = 20 kronor. Jag går ju på många promenader nuförtiden. Leker mycket i parken så att säga.

Nu till mina dagar i London, staden med en stark puls. Ibland undrar jag hur mycket man kan älska en stad? Jag vill gärna koppla min kärlek till min, Jessicas och Farzanes vilda helg i London för tre år sedan. Tiden går fort. Nu lämnar vi den resan, för det som hände i London 2007 stannar givetvis i London.

The moment: Klockan åtta på lördag morgon satte jag mig på tåget till London, nervös och väldigt förväntansfull. Två minuter innan tåget stannade kände jag mig väldigt illamående och jag kände pulsen ända ner till tårna. Jag gjorde precis som vilken annan sjuksköterskestudent skulle ha gjort i den situationen, jag tog min puls. Den låg på 120. Min vilopuls. Räkna ni er puls nu så ska ni se att min var minst dubbelt så snabb som er är nu. Jag var ganska nervös va. När tåget väl var framme lyckades jag ta mig ut efter några minuter, inte för att jag ville komma ut utan mer för att jag var nervös för att råka åka med samma tåg tillbaka till Norwich. Med små steg gick jag mot utgången, och shit där stod han. Jag kände hur värmen spred sig i min kropp, och jag kände hur lycklig jag var. Där stod han, mannen i mitt liv, min stora kärlek.  Vi spenderade hela dagen med varandra, gick och handlade för jag lagade mat till oss senare på kvällen. Alltså till mig, Hamid, Sandra och Hamids kompis Bled. Hur maten smakade? Kanske berodde det på min nervositet, kanske på den icke existerande utrustningen, eller till och med på de kryddor vi inte hade. Maten smakade ingenting. Aja, det var väl inte hela världen, vi blev ju mätta i alla fall.

På kvällen sov Sandra över för att vi skulle kunna gå upp tidigt på söndagen. Den dagen avklarade jag och Sandra veckans kanske viktigaste uppdrag: shoppingen. Att få spendera minst en timma i varje favoritaffär i London, och dessutom få göra detta utan att någon klagar hela tiden, är ovärderligt! Innan shoppingen gick vi hem till Sandra i Richmond, wow säger jag. Hon har min drömsäng. Jag köpte lite kläder, världens sötaste pyjamas, strumpor, smycken, paraply och lite annat. Jag är nu ägare till världens. Vackraste. Skor. Jag dör. Det blir ingen bild på skorna, att få se denna vackra skapelse in real life tenderar att vara bättre.

Halva söndagen hade jag och Hamid för oss själva, och på måndag morgon tog vi farväl. Den här gången ett farväl utan tårar. För vi vet att vi ska träffas snart igen. Närmare bestämt på lördag. För jag har fått en resecheck på 700 kr av Ellie och Arash så, London here I come baby! I've missed you!

Denna veckan har jag även suttit barnvakt helt själv i några timmar vilket gick ganska bra. Men den riktiga utmaningen kommer imorgon när jag ska vara barnvakt hela dagen. Jag har en känsla av att det kan gå åt helt fel håll. Men jag håller tummarna, gör ni det också så kanske jag och Nilou överlever dagen.

Åh vad jag saknar er där hemma! Men måste erkänna att jag saknar Leon allra mest. Och bebisen i Sharis mage<3 Snart är jag khale! Och eftersom jag har världens bästa khale, tar jag för givet att Sharis och Mickes bebis kommer tycka att jag är världens bästa khale också:) Åh vad jag längtar tills jag får hålla dig i min famn.

Här kommer lite London bilder, enjoy!

Skor för 20 kr.



Jag och Nilou, dragon week:)



Smyfoto på tåget..



Jag och min älskling<3





Tahdig, jag är bäst:)



Jag och Sandra:)



Sandra, Bled och Hamid.



Sandra med sitt nya paraply (jag köpte ett likadant).



Subway, inte maten då givetvis:)



Utanför en favorit, Topshop










<3<3<3<3<3




Mina biljetter:)