in my head

Sitter här och skrattar åt en bild på mig och Jessica. En vanlig natt i Bangkok fick vi för oss att frossa. Jag och Jessica åt en hel påse med donoughts på nolltid. Då får jag helt plötsligt en idé. Att låtsasspy. Och Jessica tog kort. Redo för att fånga denna spya. Dessa mosade donoughts. Det är en äkta vän.

Är fortfarande alldeles, alldeles för lat för att ladda upp bilderna. Minns inte ens vad jag har tagit kort på riktigt. Men lovar (halvt) att lägga upp det innan jag åker till staden där allt händer (London om ni inte har förstått detta redan) på lördag.

Skulle gärna vilja kalla det här för besvikelsernas vecka. Ingen Hamid, tragiska händelser i Japan och lilla Borås. Mitt hjärta har inte mått bra. Men jag har även blivit så bekväm med familjen den här veckan att jag kan skratta så jag gråter utan några som helst problem framför dem. Vi har så roligt tillsammans vissa kvällar att jag inte kan sluta skratta. Har jobbat mer den här veckan, vilket har resulterat i att Nilou är mer bekväm med mig. Mang hit, Mang dit. Jag måste vara med på allt, måste smaka på allt, hon måste till och med borsta mina tänder varje kväll. Med sin egen tandborste. Som först har varit i hennes mun. Sen i hennes mammas. Sen i min, mm.

Idag var första morgonen hon inte grät när hon såg mig, halleluljahmoment. Är även väldigt glad över det faktum att hon inte gråter när vi är själva längre, alltså när vi vinkar av hennes föräldrar.

Nilou är besatt av en persisk barnfilm som heter Amo Poorang. Sök på youtube. Am, am, am säger hon cirka tusen gånger i timmen. Hennes mamma säger nej. Då säger hon cuddle, Mang (hon vill mysa med mig, alltså kramas och pussas). Så fort jag tar henne säger hon Am. Inget mys, hon bara utnyttjar mig. Det blir alltså Amo Poorang på ett eller annat sätt. Den lille busen.

Åh vad jag saknar min prins Leon<3

Jag har funnit nya vänner. Vet att jag har pojkvän, men tror ärligt talat att jag har funnit Spaniens vackraste man. Skriver detta öppet enbart för att jag vet att Hamid aldrig läser min blogg och för att han ändå inte kan svenska. Jag ignorerar det faktum att han har min blogg som favorit på sin dator och att det nuförtiden är otroligt lätt att översätta hela texter på worldwide web. Det har aldrig funnits någon regel som säger att man inte får se på vackra ting. Har även skaffat två nya tjejkompisar. Har alltså nu sammanlagt fyra kompisar i Norwich. På fyra veckor. Helt okey faktiskt. Har även blivit vän med Ellies lillasyster, så nu har jag gratisboende i Cambridge (vet inte om jag någonsin kommer utnyttja detta).

Här får ni denna underbart vackra bild på mig och Saskas hand. Varning för känsliga läsare.

Love<3