Välkommen till livet..
Träffade en gammal kompis som undrade hur det går med min pojkvän (läs ex). Det är slut, fick han till svar. Hittills är det inte en enda människa som har reagerat mindre starkt på mitt svar. Alla hänger med hakan, blir bleka, kallsvettiga och säger, mellan hyperventileringen som pågår att, ni var min kärleksförebild, om ert förhållande inte höll, vilket annat kan göra det då? Sen börjar de fundera kring sina egna liv och sätter upp plan B. Ifall liksom. Ungefär så har det varit i tre månader, det gör att jag inser ännu mer vad jag har förlorat. Eller mer vad han har förlorat. Och jag vunnit. För min kompis kramade mig till skillnad från alla andra och sa: välkommen till livet. Hur vet han? Jo, han har varit singel i ett halvår.
Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. För det här är livet. Jag har aldrig varit så lycklig, aldrig känt sån glädje över allt som finns, är och händer. Att vara singel är det bästa jag har gjort i mitt liv. Singlar har mycket roligare.. Jag ser på livet med andra ögon nu. Därför har jag skaffat tre tatueringar. Man lever bara en gång, right?
So in the end, tack Hamid för att jag fick tillbaka mitt liv och min ungdom.
