Det är konstigt hur livet är sig likt från dag till dag. Men sen när vi tittar tillbaka har så mycket ändrats.
Och så tänker man om han tänker på mig då och då. Så som jag tänker på honom.
Var tog det här året vägen? Så mycket jag har hunnit med, så mångra resor, så många nya människor. Så många erfarenheter rikare. Så många pojkar man har träffat. Så mycket skratt. Så himla mycket jobb och rutiner, så jättemycket nya intryck. Men så är man där igen. Vad man ska göra med livet?
Känns som gymnasiet. Efter studenten. Där stod man. Jag. Mot världen. Jag mot världen. Trodde jag valde rätt väg, trodde jag var fullvuxen, trodde jag visste allt. Så står jag här nu. Fyra år senare, mer förvirrad än någonsin. Och nu är det inte lika okey att inte längre veta, att inte komma någonvart på den stigen alla förväntar sig att man ska vandra. Tar den riskfyllda vägen, där utbildning och jobb får vänta, där livet går ut på att resa och inte göra annat än leva. Och alla undrar, vad håller hon på med? Lever mina guldår som min kusin säger. Det är vad jag gör. Skjuter fram vuxenlivet, det kommer finnas där om fem år också. Jag har gjort mycket för att vara 22. Jag väljer att se allt jag har gjort och åstadkommit istället för att fokusera på allt jag inte har gjort.
Så blir jag så himla nöjd. Tänker på alla misstag som har lärt mig så himla mycket. Och funderar på att göra fler. Sen tänker jag på honom, på hur mycket jag har gjort utan honom i mitt liv. På hur många jag har träffat som jag aldrig hade träffat om han fanns i mitt liv. På hur mycket han har färgat mitt liv och på hur grå han blir för var dag som går, på hur mycket han har bleknat.
Du har tappat tron om kärleken sa någon till mig. En annan sa lek inte kaxig det klär dig inte. En tredje sa du tycker om mig jag ser det i din blick. Ytterligare en sa du vågar inte erkänna men du tror på kärleken. Så fick jag höra, du leker med oss, du utnyttjar våra känslor. Sen fanns det en som sa nittiofyra. Och det fick mig att tänka. Tänka så himla mycket. Det är intressant, för själv vet jag inte. Jag har ingen aning längre.
Allt är likadant, men ändå är ingenting sig likt längre.
