Live the life you've always imagined..
Vad jag önskar att jag kunde hata. Men visst är det ett steg, ett litet steg ändå, att inte längre älska?
Nu drömmer jag mig bort igen, i vanlig ordning till det som finns utanför Sveriges gränser. Vad gör du när du inte reser, frågade hon. Drömmer om att resa och jobbar för att spara till resor fick hon till svar. Är du inte lycklig här? Jo, när jag är med min familj. Men jag är så lycklig när jag reser.
Jag vill resa oavbrutet i två år, jorden runt och sedan känna mig mätt sa jag till min syster. Du kommer aldrig bli mätt på att resa Maral, du är en resande själ, det är din grej, sa hon.
Och nu kan jag inte riktigt bestämma mig, vart vill jag åka? Egentligen vill jag till ett ställe jag har varit så himla många gånger förut, London. För min Londonabstinens har börjat lagom till hösten som är på ingång. Men jag vill ändå till värmen, jag vill till Turkiet igen. Med min fina familj som åker nästa vecka. Men i London finns min dröm. Min framtida man. Jag ska dejta honom, det ska jag. Men hur jag ska våga informera honom om detta har jag inte riktigt kommit på än.
Jag får väl vänta och se. Jag tror ju på att ödet har sin väg.
Och han finns ju i London. Jag hoppas bara att andra tjejer inte upptäcker honom.
