Stability and diamonds, things I want and you never had, boy I understand you cant handle that.
Nu är allt ganska bra, förutom att allt i min omgivning verkar dåligt. Många som betyder mycket för mig går igenom diverse kriser, uppbrott och svek och jag kan inte riktigt njuta av att jag har det så bra. Jag har inga bekymmer, eller ja, de går att räkna på en hand. Framtidsplaner, alldeles för många egentligen. Bra arbetskamrater, nästan alla. Typ. Underbar familj och ja, allt annat som råkar vara så himla bra. Men vad är det när alla andra mår dåligt? Så jag pausar mitt liv. På ett konstigt sätt. Jag gick till biblioteket idag. Det var nog fyra år sen sist. Jag lånade en bok och kände mig så glad över det lilla i livet. Sen ska jag till Turkiet om fyra dagar. Jag ska flytta till London och börja dejta min framtida pojkvän. Jag vet vem han är, han vet vem jag är, men han vet inte att vi ska bli ihop. För det ska vi. Det kan man väl säga, för att låta överdrivet romantisk och för att älska kärleken, att det var kärlek vid första ögonkastet.
