Even the sun sets in paradise.
One day you'll wake up and there wont be any time left to do the things you wanted. Därför bokade vi, lite sådär i all hast, en resa till Alanya! Och jag har fått lägenhetserbjudande i London. Så just nu är det mycket som är bra, och jag njuter väldigt mycket av att vara ung. Har du rest mycket frågade jag. Hon var strax under 60 år. En gång, fick jag till svar. Till Cypern. Det var nyligen då, frågade jag när jag såg hennes ansikte lysas upp av tanken på, av mig en ännu outforskad, ö. Nej, 1983. Ja det var väl inte igår, men som jag sa till resekassörskan - det har blivit alldeles för lätt att boka resor. Så var det inte förr. Det var underbart, men inte som jag trodde att det skulle vara sa hon. Jag trodde vi skulle mötas på flygplatsen av personalen, få ett varmt välkomnande, få kransar runt halsen. Verkligheten var ett skjul, bleka turister på väg till hemlandet och tre transferbussar. Finns det ingen sol tänkte jag. Jag hade ju bara sett andra länder på film. Har du rest mycket frågade hon? Ja, för mitt korta liv kanske, sa jag, men än har jag många länder kvar att besöka. Fast jag har vart ända borta i Australien. Och sen önskade jag lite att hon hade kunnat resa mer i livet. Tänk vad våra verkligheter skiljer sig åt. Tänk vad konstigt. Fast egentligen inte. Vi lever bara olika liv.
