in my head

Imorgon är det en speciell dag, på många sätt. Eller ska jag säga idag? 15 juli, dagen jag har väntat på i ett helt år. Egentligen låtsas jag som ingenting, låtsas att jag glömt, att jag inte tänker på det. Att det har varit så lätt. Jag låtsas som att jag inte bryr mig, så ingen kan se min besvikelse när det inte händer. När han har glömt, när han har glömt att jag minns. Men ett år har gått, ett år. Det har hunnit hända mycket och jag kan inte fatta att det har gått så fort. Så är det ju den dagen imorgon. Imorgon får jag ett avslut på allt. Ett svar. Imorgon eller på onsdag. Jag håller andan inatt, jag håller andan tills det blir imorgon.