Jag tror mitt hjärta blöder.
It's been seven hours and fifteen days, since you took your love away. It's been so lonely without you here, like a bird without a song. Nothing can stop these lonely tears from falling.
Här sitter jag, exakt 8 månader senare. Hela 8 månader har gått sen den där hemska dagen, dagen jag inte ens kunde tänka mig. Dagen då hela min framtid - eller ja, det jag trodde skulle bli min framtid - förstördes. Dagen då jag och Hamid gjorde slut. Dagen Hamid ringde och inte längre ville vara med mig. Så förstörd jag var, så ledsen. Ville ut ur min kropp, ville försvinna. Ville gråta, ville skrika, ville sova och vakna upp när allt var över. Hade jag gjort det hade jag vaknat lagom till våren. Ganska exakt förra veckan. För inte trodde jag att den här dagen skulle komma. Dagen då jag faktiskt på riktigt skulle komma över honom. Utan att gråta över honom.
Visst är det sorgligt? Vi finns ju inte längre. Jag slutar aldrig älska, men jag vill inte längre. Jag vill fortsätta vara fri, jag vill fortsätta leva. På riktigt.
Jag hade en överenskommelse med mig själv - dagen jag var över honom skulle jag ändra min status på facebook. Det har jag gjort, 8 månader senare. Jag är numera Singel-Maral. And i'm loving it.
Tack alla ni som har funnits där för mig när jag har vart på botten. Tack för att ni har hjälpt mig uppåt. Ni är verkligen guld värda<3 (Låter lite som ett Oscar-tal. Men sen å andra sidan skulle man kunna göra en film av mitt dramatiska liv. Jag vet. Det är inte dramatiskt. Men ändå. I min värld är det ju det. Dramatiskt alltså. Anyway..)
Didn't I give it all? I tried my best. Gave you everything I had, everything and no less.
Maybe you got to used to having me around. I thought you loved me more than this.
Ja, visst är det så att det som inte dödar det härdar. Synd om nästa kille.
Jag minns att jag skrev ett inlägg om att amn ska leta på lekplatser efter män, det är något hett med män som leker med barn. Sen att det är deras barn är en annan femma. Jag låtsas att de bara sitter barnvakt. Eller något i den stilen. Nu ska jag prova den taktiken själv. Jag har insett att man inte ska stöta på de med 1-åringar. De lever säkert fortfarande i sin lyckliga familjebubbla. Sikta er in på de äldre barnen. Gå till Leos lekland. Och låtsas att barnet som är med er är 1 år. Då kommer ni in billigare. Fult spel, men så fungerar kärleken.
