Tomorrow.
We might not get tomorrow löd gårdagens facebookstatus. Note to self: det finns faktiskt alltid en morgondag. Idag har den inte varit så rolig. Bakfylla, så att säga. Men det var det värt, för ååh vad kul vi hade!
När något går fel, när man gör något man inte bör göra, när man vaknar morgonen efter och inser att man kanske skulle hejdat sig själv. När man inser att hjärtat alltid går sin egen väg. Då, just då försöker jag minnas mitt livsmotto "Hellre ångra det jag har gjort än det jag aldrig gjorde".
Jag skriver tydligen mycket om honom. Det är vad ni säger. Men det är en sån period, igen. En period då jag saknar extra mycket, tänker på honom det första jag gör när jag går upp och det sista innan jag lägger mig. Längtar tillbaka och önskar av hela mitt hjärta att jag inte hade skickat iväg det där smset. Men den här perioden går väl över, den också.
Nu drömmer jag mig till London, min favoritstad där mitt livs kärlek bor. Vi har köpt biljetten, jag, Shiva och Emilie. Idag. Och vad det pirrade i min mage. Hotellet är bokat. Allt är klart. Förutom beslutet. Om vi ska åka eller inte. Det är så mycket som spelar roll. Än tänker jag inte hoppas, fast gör ju det lite innerst inne. Gå på oxford street, äta våfflor med caramel ice cream, gå runt på Camden, gå kulturrundan, dansa hela natten på någon klubb, förfesta på Grace, äta fish and chips och bara njuta av denna underbara stad. Om en och en halv månad kanske det blir verklighet. Men först ska jag till Iran. Och träffa min fina Nilou innan jag möter upp tjejerna i min absoluta favoritstad. Det blir nog en bra sommar det här. Min första singelsommar, ever.
