in my head

Jag fick för mig att storstäda idag. På riktigt. Känns bra att bo i ett kliniskt rent rum. Ibland, bara väldigt sällan, känner jag att en kille hade passat bra i min halvt stora säng. Matchat mitt rum. Men det är alltså bara ibland. Jag trivs för övrigt alldeles för bra som singel, nästan lite för bra. Men ibland tänker jag så. Som idag.

För idag när jag städade mitt rum, fick jag syn på mitt smyckesskrin. Som föreställer en katt (jag hatar ju för övrigt katter). Men jag älskar just det. Det är en present med känsla. Jag fick det av den jag då trodde skulle bli min framtida svärfar. Så blev det ju inte. Han hade varit i Indien, och han hade köpt med sig presenter till mig. Inte honom. Det har alltid stått synligt på mitt sminkbord, men idag när jag dammade av det öppnade jag det. I det låg en ring jag fick av honom 2009, han med stort H. En evighet sen. Fram till den dagen vi gick skilda vägar hade jag den på mitt högra ringfinger, exakt varje dag. Med hans namn uppåt, och mitt namn mot handflatan. Det första han lade märke till när vi sågs efter ett halvår var att jag inte hade den. Han undrade varför. Ja, varför tror du, fick han till svar.

Det var som att han försvann med allt damm. Det var som att han bara försvann ur mitt liv, ur mina tankar, ur mitt hjärta.

Jag satt i mitt rum, på min orangea matta och lyssnade på Adele på hög volym. Jag tog på hans ring på mitt högra ringfinger. Med hans namn uppåt, och mitt namn mot handflatan. Jag lyssnade på Adele som jag har gjort så många gånger sen den 18 juli förra året. Jag kan varje andetag i hela hennes album. Jag satt där på mitt golv och kände att min kropp fylldes av värme. Jag mindes den dagen vi var utanför Ibn Batuta (ett sånt dära mall i Dubai) och han satte mig på ett stenblock. Han satte sig framför mig på huk och han såg hur paniken växte i mina ögon. Han gav mig en blick. En sån där kärleksfull blick som bara han kunde. Det är inte vad du tror. Jag trodde han hade fått för sig att fria, nej tänkte jag, aldrig att jag vill att det sker nu, jag vill gifta mig om tio år haha.

Han sa hur mycket han älskade mig, jag fick ringen i födelsedagspresent. Den bästa presenten jag någonsin fått. Och jag är så ledsen att jag inte kan använda den längre. Jag älskade när han höll min hand och lekte med ringen samtidigt. När han pussade mina händer och pussade på ringen, som var format av våra namn, en extra gång. Jag älskade när han presenterade mig och jag räckte fram handen med ringen på. Jag älskade att ringen verkligen symboliserade vår kärlek. Att vi båda visste vilken kärleksförklaring jag hade fått den där stjärnklara natten, hur mycket kärlek han hade fått av mig. Hur jag hade kysst honom som tack. Så där med hela hjärtat kysste jag honom och tackade den Gud jag inte riktigt tror på för att han fanns i mitt liv, för att han var min.

Sen såg jag en låda under min säng. Öppnade den och hittade massa bilder på oss. Alla minnen på en plats. Alla bilder, alla ställen, allt skratt, all kärlek, all glädje. Jag log. Log åt allt fint vi har upplevt tillsammans. Log åt att jag har haft chansen att lära känna en sån fin kille, en kille som inte gav mig annat än kärlek under så lång tid.

Men Adele påminde mig, att samma kille visade andra sidor. Adele påminde mig om mina tårar, om all ilska och hat han har framkallat. Hon påminde mig om hur han tryckte ner mig till botten. Hur svårt det var att ta sig upp. Jag log, kände inte att jag saknade honom. Jag stänge lådan och fortsatte städa.

Men just då kände jag att en pojkvän i min säng hade matchat mitt rum. En kille som kunde omfamna mig och ge mig en kärleksblick som bara han kan. En kille som skulle säga det jag behövde just då. En kille som skulle kyssa mig och jag skulle tänka, tack för att du finns i mitt liv just nu. Du och inte han.

Så vi köpte chips. Jag, Sheila och Shervin. Chips och godis. Och dipp. Och dricka. Så satt vi och kollade på en väldigt bra film - think like a man, act like a lady. Sen loggade jag in på Adlibris och köpte boken. Som jag får om en vecka. För jag är ju singel, och jag behöver veta lite hur killar tänker. Så jag kan analysera bättre. Och för att den killen som ska sitta i mitt rum, på min säng i framtiden, ska vara den rätta. För att han inte ska kunna trycka ner mig till botten igen.

Don't hate the player, change the game - and trust me, I will. Cause I think like a man and act like a lady.