I miss you, missing you insane.
Jag läste ett inlägg min kompis har skrivit om kärlek, instagram och facebook. Att man så gärna vill se vad han gör, ett levnadstecken gör allt. Sen insåg jag att jag faktiskt inte bryr mig. Jag vill inte se något. Visst har ni märkt det, att jag inte längre skriver om honom?
Det har jag insett, sa en vän till mig idag. Det har jag insett, att du älskar världen. Så är det bara. Jag inser att det är så, att jag älskar världen. Jag älskar nya ställen jag kommer till, jag älskar att skapa nya minne, på nya ställen med nya människor. Jag älskar storstäder, jag älskar storstadspulsen.
Och nu, efter 10 dagar i Stockholmparadiset längtar jag tillbaka. Jag längtar till människorna, till Gormits mat, till Farzanes sköna tempursäng, till Amrits omotiverade frågor, till solsidan-maraton, till galna utekvällar och till mysiga hemmakvällar. Och allra mest längtar jag till att få träffa honom igen.
