in my head

Idag har jag svurit ganska många gånger åt Saska, i mitt huvud. Inom mig. För idag skulle vi träna hennes favoritpass och mitt jag-hatar-detta-pass pass. If you know what I mean. Och vad händer? Hon går och blir sjuk! Heidi skulle inte med idag så där står jag, helt själv och funderar - ska jag verkligen? Sen insåg jag att jag är vuxen och kan inte låta bli att träna på grund av Jessicas förkylning. Och att jag hatar step/styrka. Och att jag har jobbat natt. Och är kronisk förkyld.

Äh, tänkte jag. Det är Barbro, säkerligen 100 år, som ska leda passet. It's a piece of cake. Den jävla tårtan fick jag äta upp. Ja hon var 100 år, eller i alla fall äldre. Det resulterar alltså i att hon har mer erfarenhet, uthållighet och styrka. Mördarpass. Jag såg döden.

Nu sitter jag här som ett lik och ska försöka få mitt ben över badkaret. Jag tänker sitta i men vet inte om jag kommer upp sen. Det är ett senare problem.

Och idag är det exakt två år sen jag och Jessica åkte på vårt livs äventyr. För två år sen vid den här tiden var vi på flygplatsen i Frankfurt och tittade på skärmen, när mannen bredvid oss fes. Och vi skrattade hysteriskt. För två år sen flög vi i 32 timmar till Oz.

På söndag kör jag igen! Men imorgon ska vi hinna med en sväng på sex och spy (xoy för er mindre moderna som inte hänger med i alla häftiga klubbnamn). Over and out.