In three words I can sum everything I've learned about life - it goes on.
Det är så i livet, att vissa människor är på rätt plats vid rätt tid. De stiger in i ens liv sådär lätt, allt stämmer och allt känns bra. Det flyter på, på ett visst sätt.
Och de kanske inte ser ut som man har tänkt sig, inte som de man brukar dras till. De kanske inte är vad man tänkt sig. Men så tänker man, att det är personligheten som är viktigast. Det är inte som med den där killen jag träffade för ett tag sen, att jag inte ville ses med honom ute, vad skulle folk tänka? Det är mer som att - vem bryr sig vad andra tycker? Det viktigaste är att man blir rätt behandlad. Och det värmer sådär i hjärtat när han skickar sms. Man blir så glad, fnissig som en 13 åring. Det blir sådär pirrigt i magen. Fast man knappt känner varandra. Fast det är kanske det som gör det?
Sen tänker jag på det min favorittant sa - att de snygga får du aldrig behålla för dig själv.
