Was it only just a dream?

Thinking about me, thinking about us. Och inser att det var mer än en dröm.

Idag vaknade jag till, två minuter innan jag fick ett engelskt samtal av min favoritfamilj i England. Som jag har saknat dom! De kanske, bara kanske, ska hälsa på någon gång i slutet av året. Tänk vad roligt, tänk vad min lilla Nilou skulle älska snön. Vi ska göra snöänglar tillsammans. Jag, Leon, Emilio och Nilou. Noel och Sam är fortfarande för små, men nästa vinter får de vara med. Det blir nog en fin vinter, och det är bara två månader kvar.

Ibland har man en sån där jättebra vecka, där allt man någonsin har drömt om händer. En sån vecka då ens önskningar går i uppfyllelse, en vecka då du känner dig så komplett på alla vis. Förra veckan var en sån jättebra vecka. Saker jag tänkt mycket på men aldrig egentligen vågat hoppas på, hände. Och det var lite som en dröm.

Så ligger jag i badkaret och älskar mitt liv lite extra just nu. Älskar att Leon ropar från andra sidan rummet framför alla och säger med sin härliga pojkröst - Ame (faster) jag älskar dig! Jag älskar att Emilio pussar mig på benet när han ska väcka mig efter en natts jobb. Jag älskar att Noel ler när jag tittar honom i ögonen och han försöker äta upp min näsa. Jag älskar verkligen mina prinsar.

Så sa han att han har blivit sårad, att hon krossade honom. Att han aldrig ska bli kär igen, att han inte tror på kärleken. Sen tänkte jag att jag också har blivit sårad, att han krossade mig, att jag aldrig ska bli kär och att jag inte längre tror på kärleken. Så tittade vi på varandra, och för en sekund, mitt i vårt spel där vi båda spelar känslokalla för att skydda vårt hjärtan, mitt i spelet bara under en sekund förstod vi varandra. Vi var oss själva en halv sekund, för att nästa halva inta våra roller som spelare igen. Det var då jag insåg, jag förstod varför han är som han är, varför han beter sig så. Jag insåg att vi inte är mer än människor med väldigt sköra hjärtan. Det är bara spelets regler vi följer. Och mitt i spelet insåg jag att vi har mer gemensamt än vi tror. Det gjorde nog han också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0