Boy, this is war.
Insåg precis att jag skrev om min höst igår - att det är enda gången jag inte har något inplanerat och inte har några rutiner i livet. Den tanken vände snabbt, bara över en natt.
Sen drömde jag om honom, hela natten. Kanske för att jag pratade med hans syster igår. Kanske för att jag på riktigt känner att jag är över honom. Inte ens i drömmen hade jag några känslor kvar. Så vaknade jag. Och det blev en sån där dag. En sån dag då jag saknar honom. Och en sån dag, det har jag inte haft på väldigt länge.
Kommentarer
Trackback
