But I still wake up, I still see your ghost.
Nu har jag fixat i köket, jag har fixat lite överallt för imorgon är det dags. Vad jag längtar!
För exakt ett år sedan, hände något väldigt speciellt som än idag får det att pirra till i min mage när jag tänker på det. Z. Men det var inte det jag ville komma fram till, utan det jag egentligen vill filosofera om är hur himla mycket jag har ändrats. För ett år sen, kunde jag aldrig tro att jag skulle hamna där jag var idag. Med Sheila. I tre timmar. Som vi har skrattat åt det, i nästan en vecka.
Det har varit en lycklig dag. Jag har umgåtts med mor och syster och min, i riktig tronföljd, mellanprins<3 Jag och Shari har skrattat åt hur skrämmande lika vi är. Nu har även familjemedlemmar svårt att skilja på oss, och mamma hade idag även svårt att skilja på våra röster. Så vi bytte kläder med varandra på toaletten för att förvirra mamma. Jag kan inte förklara. Men jag får ont i magen av skratt när jag tänker på mammas min, när hon inte förstod vem som var vad.
Löningen invigde jag och Jessica på Max inatt, och jag drömde lite om att han som stod i kassan kunde bli min. Typ min pojkvän för en dag. Och vem vet, den drömmen blir kanske sann. Vi fick i varje fall en extra hamburgare, jag vill gärna tro att det var för att vi var charmiga. Jag vill gärna det.
Och imorgon blir en väldigt lycklig dag, för jag har tre par skor som väntar på att bli mina. Imorgon ska guldklimparna få ta plats i min snart ombygda walk in closet. Och ett blått linne jag har cravat för länge. En ny klänning kanske jag behöver? Och säkert mycket, mycket mer.
And some nights I'm scared you'll forget me again. Is this what I sold my soul for?
