Now you're just somebody that I used to know.
En gång i tiden, för inte så längesen fanns det en människa i mitt liv. En människa som jag träffade ganska intensivt, under en kort period, när jag kände mig ganska ensam och nere. När jag gav mig tid att vara ledsen över vårt avslut, då fanns han där. Sa inte så mycket, gjorde inte så mycket. Men han fanns ändå där. Hans närvaro. Fick inte så mycket ut av den relationen, mer än att jag hade någon att hänga med när jag ville, någon som frågade mig hur jag mådde exakt varje dag.
Men ibland, med jämna mellanrum, tänker jag på honom. Jag saknar det där han gav mig, den där känslan av ingenting men ändå allting.
Kommentarer
Trackback
