Om du ger dig in i leken, får du leken tåla.
Det sa min bror till mig idag. Följt av, jag vet inte om du klarar leken. Sant. Mycket sant. Det vet inte jag heller. Men om jag då inte provar, om jag inte försöker, hur ska jag då veta?
Idag hade vi en faster & Leon dag. Jag älskar honom, om möjligt, ännu mer efter vår första utflykt. Till badhuset. Eller som Leon sa, sjukhuset. Vi åkte allt som fanns att åka, jag och min modiga lilla prins<3
Imorgon, eller ikväll rättare sagt börjar mitt liv. Den här hösten ska handla om två saker. Träning. Och det andra kan jag inte avslöja. Inte här i varje fall.
Så sitter jag och tänker, att det nu faktiskt är så. Jag skulle vilja kalla detta the rising of Maral. Lite lätt sådär. Jag har blivit krossad, jag har blivit förstörd. Men vad är det? När man blir starkare.
Läste precis en tjejs blogg, en tjej från Bollebygd. Om henne och hennes cancer. Sen läste jag hennes systers blogg. Och insåg att det finns mycket värre problem i denna värld, det finns mycket annat att fälla tårar för, mycket annat än hjärtesorg att bry sig om.
I lördags upplevde jag min bästa utgång i göteborg. Absolut bästa. Och jag mötte en kille från London. Vi kom in på att jag har spenderat tid där, var och vem jag bodde där med. Ja ni vet ju. Så blev jag tyst. Kollade på honom och sa, let's not talk about him. I really can't care less about him. Och det mina vänner, det kom från mitt hjärta. Som just nu är ganska upptaget så att säga haha.
Mitt liv är ganska händelselöst när det kommer till rutiner just nu. Jag lever lite för dagen, planerar inget och låter det som sker ske. Men på något konstigt sätt tycker jag den här hösten ska bli väldigt spännande, mer än vanligt. Enda hösten jag inte har något inplanerat och enda hösten jag verkligen ser fram emot. Vad händer?
Jag sitter och funderar nu, alldeles för sent på natten, om jag kan infinna mig på xoy nästa vecka? Är jag för gammal? Det tror jag att jag är. Men jag struntar nog i det, precis som jag struntar i alla andra principer i livet. Jag gör det jag känner för. Alla gånger.
Kommentarer
Postat av: Katja
Maral du skriver alltid så kloka saker!! Vi ska verkligen försöka leva livet i Perth och var vi nu hamnar. Och du, jag tycker verkligen inte du är för gammal för x&y! Kör, bara kör! <3
Trackback
