Zoo.
Idag tog jag mig till Borås simarena för att simma några längder. Jag kände direkt när jag gick in att det skulle vara något jag senare skulle skriva om.
Det stämde. Allt gick bra, jag simmade mina längder, blev klar lagom till barnen tog över badhuset. Tänkte att nu bastar jag, duschar och blir klar innan barnen kommer och tar över även omklädningsrummet. Så fel man kan ha. Strax efter bastun, när jag står i duschen kommer alla barn.
- Mamma kan jag tvätta på tatueringen?
- Mamma min tofs har fastnat
- Men mammaaaa jag vill duscha själv
- Rut (!) nu får du skärpa dig, kom till duschen.
Osv. Osv.
Det var massa flickor och en pojke. Han kollade på. Först på min bakdel, sedan på de främre delarna. Men chocken i hans ansikte kom först när han såg slangarna på min mage. Ni vet, insulinpump. Sen kom alla andra blickar, alla tjejer som upptäckte mig.
Det var som att vara på zoo. Fast de var inte djurparken, det var jag. Lite som den där apan man står och tittar på.
Sen tänkte jag, äh Maral du överreagerar. Så kom hon fram, den lilla tjejen. Och hon sa? Du vad är det där? Och pekade på min mage. Ja visst är alla små barn söta. Oftast i varje fall. Oftast.
