You took the best years of my life. What is love without tragedy? I gave you the best years of my life.
Åh, jag känner att han är så närvarande nu. Jag tänker så mycket på honom. Det finns en anledning. Det är inte utan anledning jag tänker på honom. Det är ju min födelsedag snart.
Det sa en klok kvinna till mig. Att alla högtider, alla födelsedagar, alla årsdagar. De är värst. Det är hemska. De får en att tänka, tänka så djupt. Du kommer må som sämst då sa hon.
Jag fyller ju år snart. Jag minns när han skickade en present till min skola. Gymnasiet. Tänk så länge sen det var. Tänk vad han älskade mig djupt. Tänk vilka presenter jag har fått av honom. Tänk den där ringen som var formad med bokstäverna i våra namn. Var är den? Tänk vad han sa till mig när han gav mig den. Tänk så mycket känsla och tanke det fanns bakom varje present jag fick.
Det är ju så. Att snart fyller jag år. Och jag kommer väl titta på telefonen i år också, i hopp om att han ska höra av sig. Fast jag vet att han inte gör det. Jag vet ju att han tänker på mig. Jag vet att han minns. Jag vet att han aldrig glömmer. Jag vet att han ångrar sig. Och det borde räcka.
Men det gör det inte. Kommer livet någonsin kännas fullt normalt utan honom?
Kommentarer
Trackback
