Det tog alltför många år för mig att äntligen bli fri.
Jösses vad detta året började bra. När jag blundade hårt, önskade ända ner i magen och sedan blåste ut mina 23 tårtljus trodde jag inte att det skulle dröja mindre än en månad innan en del av min önskan skulle gå i uppfyllelse. Men det sägs ju - dreams do come true.
Jag tittar tillbaka på förra året och inser att jag har gått igenom mycket. Jag har träffat fler människor än jag kan minnas, blivit faster för andra gången, varit i Iran, England (två gånger) och Turkiet, haft två olika heltidsvikariat, tagit uppehåll, träffat Honom, han med gröna ögon alltså - igen vill säga, kämpat med olika besök på sjukhuset för mitt bihang, tagit stora beslut i livet och gjort så himla mycket mer än jag kan skriva här. Ändå känns det som att jag inte har gjort något, det känns faktiskt så, på ett konstigt sätt.
Och detta året började bra. Det har fortsatt bra och jag har så mycket som väntar på mig. Snart börjar jag skolan igen, och jag är himla säker på att det kommer bli bra. Väldigt bra. Jag ser fram emot att klä upp mig, använda mitt rosa pennfack, förhoppningsvis få min första lägenhet och inreda den. Gå till skolan, gå till träningen och sen gå hem till min egen lägenhet och laga mat i mitt kök med spetsgardiner och rosa och gröna detaljer. Jag längtar till så mycket att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna hålla mig.
Det här kommer bli ett grymt år.
Du ska hitta någon seriös iår, förra året träffade du alldeles för många oseriösa sa hon. Fast det vill jag inte sa jag. Jag vill ha det oseriöst, jag vill ha det tillfälligt, med folk som inte förälskar sig. Det är faktiskt så jag vill ha det sa jag. Och därför är det så jag ska ha det.
Ett grymt år med mycket träning. Mycket träning, mycket jobb, mycket plugg. Och många utgångar, i vanlig ordning.
