Make me remember you. Like you remember me.
Ibland, bara ibland undrar jag om jag är besatt. På ett bra sätt. Besatt på ett bra sätt. Om man nu kan vara det. På ett bra sätt alltså.
Just nu jobbar jag min sista natt. Jag avslutar mitt år i vården, ganska exakt på dagen ett år. Det har varit ett intressant år, med mycket pengar vilket resulterat i många resor, många utflykter och många fina minnen.
Jag har festat galet mycket i Göteborg, likaså i Borås. Bytt favoritställe från xoy till vimmel till grand tillbaka till xoy (och just nu ligger wisers högst upp). Jag har varit i Stockholm i tio dagar, varit i London och Norwich två gånger, varit i Iran och i Turkiet. Varit på Atishkryssning.
Jag har jobbat under tiden en ny organisation startats, räddat livet på en människa som senare avled, räddat livet på en annan som överlevde, plockat upp en tant från gatan när hon ramlade från cykeln. Blivit utskälld och slagen (låter värre än det är) av vårdtagare, blivit uppskattad och samtidigt haft mitt första officiella jobbråk med chefen inblandad (på min sida). Jag har mött rasism på mitt förra jobb, trångsynta, felaktigt informerade människor, men jag har även mött otroligt underbara människor på båda jobben. Jag har fått min första julklapp på jobbet och känt mig som en i gänget.
Jag har lärt mig sjukt mycket det här året. Men nu är det dags för mig att utvecklas. Nu ska jag läsa mitt sista år och äntligen bli sjuksköterska. Detta kommer bli ett spännande år!
