Oh sometimes I go through life thinking love is something that's not meant for me.
Jag tänker london.
Med min älskade Sandra som var med när min resa som au pair började. Som lärde mig tunnelbanan. Som introducerade Oxford street och extremt äckliga cinnabuns. Som hängde med mig och honom så ofta vi kunde trots våra avstånd. Som fick mig att springa runt halva london. Som bråkade med New look vakten, så att jag kunde köpa mina efterlängtade skor som jag har använt ca 3 gånger. Sandra som fick mig att vänta utanför Topshop i 45 minuter när jag inte hade mobil, för att hon hade missat bussen. Vi köpte likadana paraplyn på Primark. Tappade bort varandra på Primark. Köpte trenchcoat på h&m och vintage på camden. Åt nutella till lunch. Gick i svensk godisaffär och bara tittade. Upplevde London ihop. Ringde henne när vi ville gå sight seeing rundan och inte hittade till Buckingham palace, hon googlade och guidade.
Jag tänker London med Sandra. Och Shabbe. Och Aida. Jag tänker att vi fyra har så himla kul ihop. Jag tänker att vi skulle äga London. Jag tänker att jag borde åka.
Jag tänker att jag vill stanna en extra dag för att kunna åka till Norwich och pussa på Nilou och Saam.
Åh, jag tänker London.
